Det grönskar ute i dalens famn och det har nyligen ståtts uppklätt med finkläder på skolgårdar. Med en blomma i ena och ett vitt betygskuvert i den andra har man sedan knallat hem på ledighet. Det finns många åsikter om betyg, men vi kommer inte ifrån att det egentligen är barn och ungdomars första riktiga intyg på att de faktiskt gjort något, eller inte gjort något.
Det är på sätt och vis omöjligt att vikta olika skolämnens betydelse mot varandra, förutom för den som har möjligheten att med jämna mellanrum vädra åsikter i krönikeform. Han säger tveklöst svenska, för äger du inte ditt språk så har du inte samma chans.
Steffo Törnquist skrev i en krönika på mitten av 90-talet när jag började studera till lärare något som jag inte kunnat släppa sedan dess; ”Kan du inte uttrycka det du menar, tvingas du mena det du kan uttrycka”. Det är briljant formulerat och det sätter fingret precis på hur komplicerat enkelt det egentligen är.
Men svenskan är i sig inte enkel. Det sägs vara bland de klurigare av språk med en uppsjö av ord med flera betydelser och en snårig grammatik. Jag vet själv, jag fick inte ihop det när jag gick i grundskolan. Otaliga timmar har Grethel Forsberg tragglat läsning med mig i en skrubb bredvid trappen i Risinge kyrkskola och Per Leviner tog sedan vid i ett materialrum på Grosvads mellanstadium, och jag är dem ett stort tack skyldig. Jag knäckte den där språkkoden jag också till slut.
Är man sen beredd att jobba lite med sitt språk så kan utväxlingen vara rätt så stor. Språket är vår huvudsakliga kommunikatör. Det öppnar dörrar och bär många aspekter av trovärdighet i hur man använder det.
Nu säger jag inte att alla ska gneta på för att kunna ta en plats runt de adertons bord, men man bör sträva efter att språket inte ska vara ett hinder och något man känner osäkerhet i.
Med risk för att låta så där lärarpretentiös så blir mitt råd till alla föräldrar som någon gång under sommarlovet får bryt på att sina barn att i allt för hög omfattning bara slår dank; kör in en bok under näsan på dem!
När jag var 13 åkte min familj på bilsemester i Norge. Jag hade en halvmeter serietidningar och magasin i baksätet. Tintin jagade kung Ottokars spira och Åshöjdens bollklubb avancerade i seriesystemet och jag sparkades mellan varven ut ur bilen och läsvärlden för att glo på Holmenkollen och Geirangerfjorden. Jag minns det som en bra semester.
Så läs, läs vad som helst, för att sitta på en rik uppsättning synonymer har ingen människa mått dåligt av vad jag vet.