När Ann-Britt Nilsson träffade sin Magnus blev det skratt och pikar från vännerna när hon berättade att han var från Finspång.
– Jag är uppvuxen i Norrköping på 70- och 80-talet och då tyckte alla i stan att finspångare inte var någon man ville umgås med. Och så kände jag också, utan att egentligen veta varför. Det var bara en sådan grej som man tyckte om Finspång, säger Ann-Britt.
Att hon 1999 fann kärleken i Finspång gjorde dock att hon "tvingades" upptäcka kommunen.
– Jag blev betagen direkt. Det är så vackert överallt och jag upplevde att människorna här var annorlunda. Det var så mycket mer service och i affärerna är de öppna och tillmötesgående. Och när jag har fått visa Finspång för mina vänner utifrån så har de också ändrat inställning och tyckt att Finspång verkar jättehäftigt.
På 80-talet lämnade Ann-Britt Norrköping för att bli öbo ute i Sankt Anna skärgård. Efter några år i lanthandel blev hon, tillsammans med en väninna, campingägare och under tolv år drev de Tyrislöt camping. De sista åren "vinterbodde" hon i Borggård tillsammans med Magnus.
– Efter säsongen 2006 hade jag bestämt att jag inte skulle fortsätta med campingen. Jag visste inte vad jag skulle göra mer än att jag vill bo i Finspång. I samma veva kom det ut en annons om att Finspångs kommun sökte en turismsamordnare men jag var helt på det klara med att jag inte skulle söka, säger Ann-Britt som inte visste om hon var tillräckligt kvalificerad eller kunnig om Finspång.
Men sambon hade andra uppfattningar och var envis i sitt tjatande. Så pass envis att Ann-Britt, på sista dagen, skickade in sitt CV. Hon lovade sönerna att de skulle skaffa internet om hon fick jobbet. Ett löfte hon snart fick infria eftersom Ann-Britt sedan januari 2007 titulerar sig Finspångs turismsamordnare.
– Vi är en väldigt framåt kommun och utvecklingen av Finspång har verkligen förändrats på de här åren. Men jag upplever tyvärr fortfarande att en del Finspångare har svårt att se det och ofta säger "det går inte att göra här, det är så många som har försökt redan – det går inte". Det är en av de sakerna som jag vill jobba med under 2019. Försöka hitta ett ambassadörskap för Finspång bland invånarna. Och det säger jag inte bara i mitt yrke. Privat lobbar jag också mycket för Finspång. Är jag på en resa så brukar jag ta med några Finspångskartor bara för att kunna ge till de jag träffar och som blivit nyfikna på Finspång!