Stor talang, men också stenhård målmedveten träning från unga år. Till sist fungerade inte tillvaron för Robin Söderling.
– Innerst inne mådde jag jättedåligt under många år och förstod inte vad det berodde på. Allting handlade om min prestation. Det enda jag såg av världen var flygplatser, hotell och tennishallar, säger Robin Söderling när han var premiärgäst på den nya nätverksträffen som anordnades av Arena Öst.
Nu är även loungedelen med de moderna konferenslokalerna färdiga att användas i den nya padelhallen utmed riksväg 51.
– Nätverket är till för våra partners som finns med i hallen på ett eller annat sätt. Ikväll är det lite extra när det är premiär och Robin Söderling är här, berättar Andreas Ramlöv, en av ägarna till Arena Öst.
30 företagare samlades för att lyssna på 37-åringen från Tibro, som för tio år sedan, blott 27 år gammal spelade sin sista tennismatch som proffs.
– Jag hade gjort många läkarkontroller som alla visade att det inte var något fel på kroppen. Jag berättade för några av mina kompisar och nära och kära hur jag mådde, men fick till svar att jag var bortskämd och borde vara tacksam över livet jag levde. Jag fick ofta infektioner trots att jag bara tränade, sov, åt och träffade väldigt få människor, säger Robin.
Båstadveckan närmade sig sommaren 2011.
– Jag ville verkligen inte åka dit och träffa massor av folk. Jag orkade inte träna innan jag åkte ner till Båstad, men helt plötsligt fick jag en galen energi och spelade mitt livs tennis. Jag sopade banan med världsfemman och världssexan. Men när vi skulle åka hem till Stockholm efter finalen, kunde jag inte köra bilen.
Väl hemma lämnade inte Robin familjens bostad på ett halvår.
– Det fanns inga krafter kvar. Det är tio meter från sängen till toaletten. Jag fick ha en stol efter fem meter, där jag kunde mellanlanda och sitta och vila en stund innan jag kunde fortsätta. När jag låg i sängen kunde jag ha puls på 170 slag i minuten. Till sist hittade läkarna att jag hade körtelfeber och hade haft det länge.
Körtelfebern var en förklaring, men det fanns fler.
– Jag hade pressat mig så hårt under många år och kroppen var helt enkelt slut. Det var en form av utbrändhet som tog mig sju år att bli helt återställd ifrån. Jag försökte göra comeback i fyra år innan jag bestämde mig för att ge upp tenniskarriären 2015. Finalen i Båstad blev min sista match.
Hur gjorde du för att komma tillbaka till ett normalt liv igen?
– Jag hade mental hjälp under min karriär. Men då handlade det bara om hur jag skulle tänka vid 40-40 i olika situationer i matchen. Det fanns ingen dialog om hur jag som människa skulle återhämta mig eller må bra vid sidan av banan. Jag använde mig av avslappningsövningar, mycket samtal och sakta växte ett annat förhållningssätt till livet fram.
Nu är Robin Söderling företagsledare och ägare av ett företag med 15 anställda, som tillverkar tennisbollar, padelbollar, racket till padelsporten och funktionskläder. Dessutom är han Davis Cup-kapten för Sverige.
– Även om jag säger att jag mår helt bra idag, tänker jag ibland på det. Tål jag stress bra, oftast svarar jag ja på den frågan, men ibland blir det ett nej och då måste jag hantera det, säger Robin Söderling