Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Undersköterskan som tände på brandkåren

Finspångstjejen Elisabeth Andersson är timvikarie på Storängsgården. Och praktikant hos räddningstjänsten. Hennes mål är att bli brandman.
- Jag trivs bara mer och mer, säger hon.

Elisabeth Andersson gör praktik på räddningstjänsten i Finspång, samtidigt som hon jobbar på Storängsgården.
Foto: Andreas Skogh

Elisabeth Andersson gör praktik på räddningstjänsten i Finspång, samtidigt som hon jobbar på Storängsgården. Foto: Andreas Skogh

Foto:

FINSPÅNG2005-05-19 06:00
Det hela började i oktober förra året när Elisabeth Andersson gick en tredagars prova på-kurs för kvinnor hos räddningstjänsten i Finspång. Räddningstjänsten har länge försökt att värva fler kvinnor, men det har visat sig vara en svår uppgift. Elisabeth upptäckte genast att det var hennes grej. Via arbetsförmedlingen fick hon ett halvårs praktik, som startade i januari.
Hon får vara med på övningar, men inte på larm. Uppgifterna varierar, allt från att spela offer vid simulerade olyckor, till att rulla och tvätta slang, tvätta brandbilar och träna.
- Jag hänger med dem i arbetet helt enkelt. Det är ett speciellt folk, på ett positivt sätt. De är omtänksamma och tänker på hur folk mår, säger hon.

Ledigt för att jobba
Praktiken är på heltid, men när Storängsgården behöver Elisabeth får hon ledigt från praktiken för att ta hand om de gamla på demensavdelningen Eken. Elisabeth tycker att kombinationen fungerar bra och att jobben inte är helt olika varandra.
- Jag tar hand om de gamla och som brandman hjälper man också människor, säger hon.
Bitar som första hjälpen finns även med i båda yrkena. Sedan Elisabeth började på praktiken ser hon de tunga lyften i vården som träning. Hos räddningstjänsten tränar hon nämligen en timme varje dag. Ibland är hon med på fotboll eller innebandy, men för det mesta kör hon styrketräning.
- Jag har alltid varit intresserad av att träna. Konditionen har jag, men jag måste öva upp styrkan. Det är jag och alla karlarna, så det är svårt att mäta sig med dem, säger hon.
Hon klarade inte testet på konditionscykel. Men hon tycker inte att kraven för att bli brandman är för höga, eftersom det krävs en hel del fysiskt för att klara av jobbet.
- Man kan träna upp sig, men det går inte att banta och tänka på hur kroppen ser ut. Det är bara att käka och träna hårt, säger hon.
Elisabeth har en sjuårig dotter som är stolt över sin mamma.
- Hon brukar säga att jag är brandman, fast det är jag ju inte, säger Elisabeth.
Inte än. Men det är brandman Elisabeth vill bli och hon har redan bestämt sig för att söka till den tvååriga räddningsutbildningen, när praktiken är över.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om