Arbetslöshet är inte något att rekommendera. Det vore mig fjärran. Men efter att ha tillbringat en timma tillsammans med Ulla-Karin Karlsson i kommunhusets källare i Finspång så kan jag tänka mig att argumentera för att en viss tids arbetslöshet i kombination med kontakt med kultur- och historienestorn Aron Oskarsson och med ett brinnande historieintresse kan vara en god sak. Sällan har det varit så invändningsfritt att säga att Ulla-Karin Karlsson solklart är rätt kvinna på rätt plats.
2011 var Ulla-Karin Karlsson arbetslös. Då ringde Aron Oskarsson som vid tillfället var kassör i Finspångs föreningsarkiv och frågade om Ulla-Karin möjligen kunde tänka sig att börja arbeta på föreningsarkivet?
– Jag är så tacksam för att Aron gav mig möjligheten att komma in på arkivet. Vi är lika tokiga i gamla saker Aron och jag och jag kände direkt att jobbet på arkivet var rätt för mig, sa Ulla-Karin till mig när vi i slutet av december förra året hade slagit oss ner vid hennes arbetsplats för ett samtal om arkiv och släktforskning. Det var lite kyligt därnere så jag behöll jackan på. Vid sidan av oss brummade det dovt från en apparat av något slag.
– Det har visat sig att luftfuktigheten inte var helt optimal för gamla handlingar så därför har vi den här luftavfuktaren igång. Det blir lite kallt emellanåt, men man vänjer sig. Blir det för kallt så går jag upp och går några vändor i kommunhuset, sa Ulla-Karin.
Föreningsarkivet är numera integrerat med kommunarkivet i Finspång. Vilket betyder att Ulla-Karin Karlsson har överblick över såväl det civila samhällets ungefär 400 "arkivbildare" (som varje förening kallas på arkivspråket) som över de kommunala myndigheternas protokoll och beslut och noteringar sedan mitten på 1800-talet.
– Den äldsta handlingen vi har i arkivet är ett "Fastebrev" från år 1435. I den handlingen regleras ett köp av markegendom. I de mer moderna delarna av arkivet är startpunkten däremot runt 1860. På den här våningen vi sitter nu så dominerar akter och handlingar från Finspångs kommun. I våningen under oss finns material från alla kommuner som fanns före Finspång, berättade Ulla-Karin.
Släktforskning är ett mycket stort intresse hos Ulla-Karin.
– När jag var i tioårsåldern visade min morfar mig ett släktträd som han forskat fram. Jag blev helt fascinerad och minns att jag för mitt inre såg alla de där människorna som gått före och som nu stod där med sina namn på morfars släktträd, berättade hon.
Det skulle dröja tills Ulla-Karin var runt 25 innan hon tog tag i det släktforskningsintresse som morfadern väckt i henne.
– Det är så spännande och lärorikt att släktforska. För mig betyder det ökade kunskaper och insikter om hur samhället har förändrats och om hur människor har kämpat och lidit mot fattigdom och elände, sa Ulla-Karin.
Hon är själv född i Norrköping och hennes släkt finns i Norrköping i några led bakåt.
– I mitten av 1800-talet tog inflyttningen från landsbygden till städer som Norrköping fart. Före det så kan jag se hur mina anförvanter levde och rörde sig här i Finspångstrakten. I Sonstorp där jag bor kan jag till exempel se rötter tillbaks till 1600-talet, berättade Ulla-Karin.
I bland annat husförhörslängderna finns mycket information som ger mer kött på benen åt släktforskare.
– Jag läste om en familj härpå trakten vars samtliga fem barn dog under en och samma månad i mitten på 1800-talet, sa Ulla-Karin.
Nu är det DNA-släktforskning för hela slanten för henne.
– Varje kväll jag kommer hem så kastar jag mig över datorn för att se vilka nya matchningar på mitt dna som jag fått. Hittills är det ungefär 1600 personer som jag är upp till 8-10-männing med. Ju mer dna man delar, ju närmare släkt är man, sen är det upp till mig och personerna jag matchar att ta reda på hur vi är släkt. Min man visade sig vara sjumänning med min mamma vilket gör mig till åttamänning med mina barn, sa Ulla-Karin och skrattade.