Kjell Forsberg ger sig ut varje dag på långa vandringar.
Oavsett väder och vind eller tid på året: Kjell Forsberg sviker inte sina rutiner. 77-åringen tar med sig sin skräpplockartång och väskan med avfallskorgen för att ge sig ut på långa vandringar i Finspång.
Målet är att plocka upp allt skräp han ser.
– Jag hittar mycket på olika ställen. Det kan vara fimpar och snus eller sönderslagna glasflaskor. Jag vill plocka bort det, annars kan till exempel djur skada sig för livet. Jag skulle vilja se fler papperskorgar, säger Kjell Forsberg.
Han är uppvuxen i Köping och har bland annat bott i Kimstad, Norrköping och Östra Ryd, innan han flyttade till Finspång.
Det gick snabbt att fylla avfallskorgen med skräp under tisdagens vandring vid Hårstorpsområdet.
– Jag jobbade som telemontör på Telia. Innan dess var det Televerket och jag arbetade på den gamla, goda tiden när man grävde stolpar för hand. Jag hade ett fysiskt krävande jobb, som gjort mig vältränad.
En grundträning som gjorde att han i 70-årsåldern klarade av den krävande pilgrimsvandringen från Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien.
– Jag blev inspirerad av en gymkollega och ville testa hur mycket jag orkade. Jag tänkte att jag måste vara förberedd, så jag gick hundra gånger i rad mellan Högby och Butbro. Själva pilgrimsvandringen är 80 mil och tog 20 dagar första gången, 19 dagar andra gången. Man sover på härbärgen och träffar mycket trevligt folk från olika länder, säger Kjell Forsberg.
Tredje gången tvingades han bryta på grund av förträngning i kroppspulsådern, som ledde till stora smärtor i benet. Sedan kom nästa motgång för honom.
77-årige Kjell Forsberg har cancer och mycket dålig syn, men ger sig trots det ut i flera timmar varje dag för att hålla rent i Finspång.
Det finns skräp att plocka på många platser i tätorten.
– Det visade sig att jag hade lungcancer, som hade spridit sig till levern och gallgångarna. Läkarna har tagit bort två tumörer, i levern och gallgångarna. En läkare sa att de inte är så många som överlever, men jag har klarat mig än så länge. Jag har kämpat på med min motion och det kan vara det som räddat mig.
Dessutom har han gula fläcken och efter att blivit strålad i lillhjärnan, försämrades synen ännu mer. Nu har han bara ledsyn.
– Jag törs knappt korsa en väg, jag försöker lyssna efter bilarna. Jag ser inte allt skräp, ibland tar jag fel när jag plockar.
Kjell gillar att ge sig ut på vandringar – modell längre.
– Jag har gått genom skogen till Linköping och gått till Söderköping för att köpa glass. Till Norrköping har jag gått tio gånger, då brukar jag ta bussen tillbaks, men en gång gick jag fram och tillbaks.
Men det är framförallt på Finspångs gator som han är ständigt återkommande, alltid redo med sin skräpplockartång i högsta hugg.
– Jag ger mig ut tidigt på morgonen varje dag, även lördagar och söndagar, trots att jag inte får OB-tillägg, säger han skämtsamt.
Väskan med avfallskorg brukar snabbt bli fylld av skräp under vandringarna.
Kjell plockar ofta skräp i närheten av vägar.
Skräpplockartången och väskan med avfallskorg är ständiga följeslagare under Kjells vandringar.
Boendes på Högby går han ofta i de centrala delarna av Finspång, men han rör sig över stora ytor i tätorten.
– Ett par gånger i veckan går jag vid Vibergaområdet, där hittar jag mycket skräp, bland annat vid Hårstorpsområdet. I centrum är det mest skräpigt på helgerna, då ligger det exempelvis mycket fimpar utanför Joans, säger Kjell.
Han gör ibland udda fynd vid skräpletandet.
– En gång hittade jag en hel rulle med mediciner, förpackade i doseringspåsar.
Han berättar att han ofta möts av positiva reaktioner av förbipasserande.
– Jag får tummen upp av jättemånga och träffar massa trevligt folk. Men det är inte bara jag, det är många som plockar skräp. Jag gör det för motionen, för att skingra tankarna och ha något vettigt att göra, konstaterar Kjell Forsberg.