Det var i juni förra året som länsstyrelsen fick in en anmälan om att en katt, som bodde i en lägenhet i Finspång, for illa.
Efter upprepade kontaktförsök med ägaren gjorde länsstyrelsen ett tillsynsbesök samma månad. Vid besöket låg katten i soffan och andades ytligt. Den var kraftigt avmagrad och tovig och smutsig i pälsen. Katten kunde inte gå, utan släpade sig fram och saknade helt normala reflexer.
Katten togs omhand med omedelbar verkan och skjutsades till en veterinär för närmare påsyn. Denne gjorde bedömningen att katten led svårt och att den inte hade en chans att återhämta sig. Veterinären beslutade därför att avliva djuret.
I polisförhör hävdar den 75-åriga kvinnan att hon visst har tagit hand om sitt husdjur så gott hon har kunnat, men att hon har haft svårt att ta sig till veterinären. Hon upplevde dock inte att katten var misskött.
Tingsrätten gör bedömningen att kvinnan visserligen inte har varit likgiltig inför kattens lidande, men att djuret har varit sjukt en längre tid utan att hon hade tagit det till en veterinär för att ge det vård. Därmed har kvinnan utsatt katten för onödigt lidande.
Tingsrätten anser att hon har varit grovt oaktsam och dömer henne därför för djurplågeri till 50 dagsböter om 70 kronor, vilket totalt blir 3 500 kronor. Djurplågeri är ett brott som kan ge fängelse i upp till två år.