Hanaa menar att lära sig svenska språket är nyckeln till att integreras i samhället.
Hanaa Zourob är född och uppvuxen i Libyen, men har palestinskt ursprung. Libyen, med totalt närmare sju miljoner invånare, är Afrikas till ytan fjärde största land och består till 90 procent av ökenlandskap.
34-åringen påpekar att hon hade en bra barndom i uppväxtstaden Zawiya.
– Det var jättebra. Min pappa var veterinär och jag fick följa med och kolla på olika djur när jag var barn, berättar Hanaa.
Hon studerade i flera år till ingenjör på universitet.
– Det var ett tryggt land fram till 2011 när det blev inbördeskrig. I februari 2014 gifte jag mig med min man, i augusti samma år flyttade vi från landet.
Vägen till Europa gick via båt över Medelhavet.
– Vi betalade mycket för att få följa med båten och det var en del problem. Vi fick byta båt på Malta innan vi kom till Italien.
Efter en längre tids studier behärskar Hanaa det svenska språket och har fått jobb som stödassistent på Mo Gård.
Efter att ha tagit sig till Rom gick färden vidare norrut. Mot Sverige och Göteborg.
– Vi ville stanna i Sverige och sökte asyl. Först hamnade vi i Flen, sedan Kolmården och därefter Hävla, innan flytten gick till Finspång för sex år sedan, säger Hanaa.
Varför kom ni till Finspång?
– Vi blev tilldelade en lägenhet i Finspång av Migrationsverket. Min man sökte jobb och studerade svenska. Jag var först hemma med mina barn innan jag började studera svenska på sfi.
Hanaa påpekar vikten av att behärska det svenska språket.
– Det är nyckeln för att integreras i samhället, det är viktigt.
Efter att kunskaperna i svenska språket utvecklats har hon nu arbete som stödassistent på Mo Gård i Finspång.
– Jag trivs jättebra. Jag arbetar med blinda och döva. Jag har empati för människor och tycker om att jobba med människors känslor. Det roligaste med arbetet är att få jobba med äkta, ärliga människor, säger Hanaa.
Både hon och maken är ingenjörer, men efter att haft svårt att få jobb i den branschen arbetar nu båda som stödassistenter på Mo Gård.
– Jag har vikariat, men efter att jag är klar med min utbildning i svenska hoppas jag på att få fast jobb, som min man har fått.
Flyttade från otrygga Libyen till trygga och lugna Finspång. Det gjorde Hanaa Zourob.
34-åringen vill stanna i Sverige och Finspång.
Hon berättar att Libyen är ett land som är influerat av andra länders kulturer gällande bland annat mat och kläder.
– Det är skillnad mellan hur folk är i östra och västra delarna av landet, när det handlar om kultur och maten är annorlunda. Det görs andra maträtter och det är stora skillnader i dialekterna. I Libyen har de speciella bröllop, som firas i tre dagar, ibland i en hel vecka.
Hanaa betonar att det är markant skillnad på temperaturerna i Libyen jämfört med Sverige.
– Det är varmt och skönt väder där, runt 30-40 grader. När vi kom till Sverige och såg snö första gången tyckte vi om det, men jag vill inte ha för kallt för länge, säger Hanaa Zourob.
Hon lyfter fram flera fördelar med att leva i sitt nya hemland.
– Största skillnaden är tryggheten och friheten för kvinnor. I Libyen får inte kvinnor gå ut efter klockan 19 på kvällen, för det kan vara farligt. De kan attackeras av män.
Vad saknar du mest med Libyen?
– Mina föräldrar. Men jag kan inte åka tillbaka på grund av hur situationen är i landet.
Hanaas förhoppning är att bli svensk medborgare.
– Jag vill åka och besöka släktingar, som bor i Egypten. Men Libyen kommer jag inte återvända till. Jag vill stanna i Sverige och jobba och leva i Finspång, säger Hanaa Zourob.