Tjurskallen som nått långt
Många känner henne som fotbollsspelaren. Andra som handbollstjejen, läraren, mamman, bartendern, kompisen... Att Frida Lindvall har många epitet råder ingen tvekan om.
Foto: Titti Olovsson
Parallellt med fotbollen intog även handbollen Fridas liv. - Jag var tio när jag började med handbollen, något jag var tvungen att fortsätta med efter första träningen. Det var riktigt roligt. Hon hade inget emot att satsa på träningarna och matcherna och som 14-åring tog hon plats i Faiks damlag. - Jag har nog alltid varit rättfram, spelat med äldre och är inte så rädd av mig. Man måste vara lite tjurskallig för att komma någonstans, inte bara gå dit för att det är roligt och "alla ska vara med". Den känslan fick Frida att överge Faik några år i början av sekelskiftet. - Det satsades inte så mycket som jag ville i Faik... Så jag gick över till NKIK och där var det ett helt annat tempo. Vi övade mycket teknik och linje- och kantspel. Efter tre år i Norrköping knackade hon dock ånyo på Faiks dörr och "fick" komma tillbaka. - Jag tror alla förstod varför jag bytte över och nu passar det bra för min del här. Jag börjar ju bli gammal, haha, och spelar mest för det är kul. Damfotboll förändrats
Trots satsningen på handbollen har dock fotbollen alltid varit prio ett för Frida. 1997 nådde hon målet tillsammans med sina lagkamrater i Lotorp: allsvenskan. - Det skiljde sig massor från division ett. Riktigt tufft motstånd. Fast det blev rätt tradigt efter ett tag, jag fick mest sitta på bänken, det var liksom de elva på plan som gällde. Lotorp åkte ner i ettan igen. Frida ser att damfotbollen förändrats massor de senaste tio åren. - När vi spelade i allsvenskan tränade vi två gånger i veckan. Nu spelar jag i tvåan och tränar fyra gånger! Nu är det pengar med i bilden i allsvenskan, det var det absolut inte 1997. Någonstans där började Frida utbilda sig till fritidspedagog. - Jag hade känt på ledarrollen som talangtränare i Östergötlands fotbollsförbund och kommit på att jag gillade att jobba med barn och ungdomar. Mamma förfärad
År 2000 tog hon studenten och fram tills i dag har Frida jobbat på Svärtinge Hus och Lotorp skola, hunnit få tre barn och vidareutbilda sig till mellanstadielärare. I vår tar hon sin examen och hoppas på att hitta ett jobb i Finsång. Efter 24 år i Lotorp bytte Frida till Eneby förra året. - Mina föräldrar tyckte det var helkonstigt: "Frida, du är grööön" sa mamma. Men jag kände mig väldigt gammal i Lotorp när tjejerna från U-laget skulle upp i A-truppen, så jag bestämde mig först för att sluta. Men så ringde Peter Gustafsson från Eneby och sa "du kommer hit och tränar med oss" och på den vägen är det. - Vi har jättekul ihop och även om jag är garanterat äldst och de kallar mig för "morsan i laget" så är jag den mest barnsliga av oss alla, säger Frida. Lördagskvällsmys
Hur hon hinner med barn, make, hus och sina bollaktiviteter undrar hon själv ibland. - Vi har tre olika kalendrar och det är ett evigt pysslande. Men Ola (maken) är nyckeln i det hela, han är a och o för att jag ska kunna träna så mycket, säger Frida. Hon har dock insett att lördagskvällsmys med familjen slår nästan allt. - Man inser det efter ett tag. Att bara sitta i soffan och ta det lugnt är härligt. Ungarna får godis och dippar grönsaker och är glada!
Namn: Frida Lindvall Ålder: 31 år. Familj: Maken Ola, barnen Pontus 6 år, Paulina 3 år och Alexander 2 år. Fritidsintressen: Hus och trädgård, upplevelser. Jag älskar att testa nya saker! Läser: Just nu mest studentlitteratur. Men annars är Anna Jansson är favorit, det ska vara deckare! Favoritmat: Snabbmat. Det är min största svaghet. Jag älskar att äta ute. Det är ett sätt att umgås också. Det visste ni inte om mig: Älskar att lägga pussel, gärna med 2 000 bitar. Alla släktingar har nog fått var sitt pussel inramat. Förut var jag helt inne på bebisbilder. Jag har nog tio inramade pussel med bebisar som står på golvet. Jag vet inte var jag ska göra av dem.
Så jobbar vi med nyheter