Tarek Jalbot flydde från krigets Syrien, där han hjälpte bombskadade människor.
Tarek Jalbot är uppvuxen i Syriens huvudstad Damaskus.
– Min farfar flydde till Syrien från kriget i Palestina 1948. Vi levde som palestinska flyktingar i ett stort flyktingläger, det var som en egen stad, där det bodde en och en halv miljon invånare bara i det området, berättar Tarek Jalbot.
Redan i unga år fick han hjälpa sin far, som arbetade på ett sjukhus i Damaskus.
– Min pappa hade en "rektorstjänst" på det enda sjukhuset i staden som vågade ta emot skadade människor.
Vad fick du hjälpa till med?
– Jag fick hjälpa till med allt möjligt. Det var krig och det bombades överallt. Jag var 16 år och var inte sjukvårdsutbildad, men fick lära mig hur man rensar sår och ger "första hjälpen", säger Tarek.
Dödsoffer och allvarligt skadade kom ständigt in till sjukhuset.
– En gång kom det in 83 skadade människor samtidigt. Jag har sett när en kropp utan ben och armar lyftes upp. Det är minnen som finns kvar för alltid. Jag har själv varit med om tre-fyra "nära-döden-erfarenheter" och har fortfarande mardrömmar om allt som jag upplevt.
Tarek trivs mycket bra i Finspång.
Hans familj hotades och fick fly landet.
– Regimen hotade mig och min pappa för att vi hjälpte skadade på sjukhuset. Vi fick fly från Syrien till Libanon. Jag ville studera, men det var dyrt i Libanon, så jag åkte till Algeriet för att plugga till civilingenjör.
Där upptäckte han problemen med att vara palestinier från Syrien.
– Vi är statslösa, har inga pass, utan bara resedokument. Då valde jag att söka mig vidare och ville till Sverige, säger Tarek.
Så här såg det ut efter att Tareks familjs hus bombats sönder i Syrien.
2014 kom han till Sverige och placerades först i Växjö, i en av migrationsverkets lägenheter.
– Jag hade en barndomskompis i Finspång, som hjälpte mig och jag bodde hos honom en tid. Jag började jobba på Östermalmsgrillen och studerade på sfi på Bergska skolan.
– Jag ville lära mig svenska snabbt. Det är mycket lättare att lära sig än arabiska. Jag gick ofta till biblioteket och lånade enklare böcker för att lära mig läsa.
Han började arbeta som vårdbiträde inom hemtjänsten i kommunen.
– Det är ett bra sätt att lära sig språket. Jag frågade hela tiden vad saker betyder. Det är så roligt att prata med de gamla, samtidigt som man lär sig svenska språket. Att jobba med människor är min grej. Jag hittade mig själv genom att hjälpa andra, man får så mycket tillbaks, betonar Tarek Jalbot.
Resultatet efter beskjutningar av områden i Syrien.
Han är aktiv inom Vänsterpartiet i Finspång. 2016 blev han medlem, året därpå blev han invald i styrelsen och i år utsågs han till ersättare i kommunfullmäktige.
– Min pappa var socialist, så jag har alltid haft känsla för socialismen. Jag ville aktivera mig politiskt och göra någonting. Frågor inom äldreomsorgen och integrationspolitiken känner jag extra starkt för.
För tillfället arbetar han vid Betarens hemtjänst, men ska vidareutbilda sig till undersköterska.
Ett sönderbombat hus i Idlib i norra Syrien.
Vilka är de största skillnaderna mellan att leva i Sverige respektive Syrien?
– I Sverige finns det lagar, demokrati och frihet, det finns inte i Syrien. Där följer inte regimen lagar eller demokrati, det är mycket förtryck.
Tarek jobbar inom vården och är aktiv inom Vänsterpartiet Finspång.
Vad har du för drömmar och förhoppningar med livet?
– På det privata planet vill jag leva ett vanligt liv. Jag vill se ett samhälle utan klyftor och konflikter. När det gäller yrkeslivet har jag inte valt exakt riktning för vad jag vill jobba med resten av livet, konstaterar Tarek Jalbot.