Nyligen hade jag förmånen att träffa Henrik Hildemar som sedan sex år tillbaka arbetar som IKT-pedagog på Mo Gård i Finspång. IKT står för informations- och kommunikationsteknik. Hela verksamheten i det stora, stiftelseägda och icke vinstutdelande företaget kretsar runt begreppet kommunikation.
– För kommunikationsutveckling och framgångsrik kommunikation gäller nu som alltid och här som överallt att förstå vilka man kommunicerar med och att försöka ta deras perspektiv. I vår verksamhet där allt bygger på att försöka samverka fram en fungerande kommunikation med människor som i många fall har komplexa funktionsnedsättningar är detta med den andres perspektiv helt avgörande, sa Henrik Hildemar.
Han exemplifierade med personer som har medfödd dövblindhet; som aldrig har hört eller sett.
– Många av oss "normalstörda" som inte bär på några märkbara funktionsnedsättningar har säkert tänkt på hur det skulle vara att inte kunna se eller att inte kunna höra. Vi försöker föreställa oss hur det kan vara. Vad vi kanske inte tänker på är att det är helt olika saker att å ena sidan veta vad det är att se och att höra och att å andra sidan aldrig ha sett eller hört. Den som har sett vet exempelvis hur en buss eller en kaffekopp ser ut även och han eller hon senare i livet blir av med synen. Den som har hört vet hur en buss låter och minns det klirrande ljudet av skeden i kaffekoppen. Har man aldrig sett och hört så behöver man andra kommunikationsmetoder än de som bygger på syn- och hörselminnen. Det taktila sinnet, som bygger på kroppsliga upplevelser och beröring, är därför vårt fokus, berättade Henrik och tog fram en liten vibrationshögtalare som han köpt på en webshop.
Den lilla högtalaren fick hela bordet i rummet där vi satt att vibrera; musiken "kändes" i hela kroppen.
– Vi använder gärna vanlig konsumtionselektronik kopplat till- surfplattor, iPads med mera - i våra försök att underlätta kommunikationen för våra brukare, mycket av den tekniska utvecklingen sker där idag, i tillbehör till våra telefoner och surfplattor sa Henrik Hildemar.
Henrik Hildemar bor och lever i Finspång. Han har alltid varit tekniskt intresserad och "styrt, skruvat, pillat och donat med motorcyklar och datorer". Till professionen är han högstadielärare i botten; senaste arbetet i det yrket var på Djäkneparksskolan i Norrköping där han bland annat sysslade en hel del med digitalisering och "E-learning".
När han fick möjligheten att vara föräldraledig hemma i Finspång så började han fundera på om det inte var dags för ett skifte i livet. Han fick upp ögonen för Mo Gård genom en annons där företaget sökte efter en IKT-pedagog.
– Det som lockade mig att söka var framförallt kombinationen av teknikambitioner och av en väldigt smal och spännande målgrupp, sa Henrik.
Den där "smala målgruppen" visade sig dock ganska snabbt vara bred, djup och vid. Henrik Hildemar var på det där med samspelet mellan "smalt och brett" redan som ung sekreterare i Finspångs Musikförening. I en intervju med Folkbladet (12/4 2005) inför "Sommarrocken i Bruksparken" med 14 "alternativa band" sa Henrik: "För den oinvigde är det smalt men för oss är det väldigt brett.”
Det är så det är. Kommunikation bygger i grunden på relation. Relationer byggs upp mellan enskilda människor. Varje människa är unik. Därför blir det smala brett och det breda blir smalt.
Henrik Hildemar är involverad i flera olika verksamheter med fokus på teknik och kommunikation, där bland mycket annat möten med enskilda brukare varvas med det internationella forskningsprojektet ”suitceyes” som undersöker hur "smarta textilier" kan ge information och kommunicerar genom kyla, värme och tryck för personer med dövblindhet. I år har man även startat ett projekt med CNG i Finspång om "taktila skyltar" till Mo Gård.
– Normaliseringen av teknikanvändningen som sådan har tack och lov gått fort. Nu kan vi koncentrera oss på hur tekniken kan förstärka varje människas rätt och möjlighet att kommunicera, sa Henrik Hildemar.