En entreprenör med rötterna i Småland och uppväxt i Halmstad som ligger till grund för den halländska dialekten. Sven Erik Pettersson trivs och har driv för sin naturskyddsförening i Finspång.
I takt med att människor och föreningar tvingas stänga ned, koppla bort och covid-19-isolera sig från omgivningen försöker Sven Erik Pettersson i stället att hitta nya vägar.
Två gånger i veckan samlar han ett 50-tal daglediga seniorer på vandringar. Mottot är öppet för alla, gratis och coronafritt.
– Det finns ett stort egenansvar, sedan försöker vi lägga upp det så bra som möjligt för att det ska fungera. Vi skärper nog reglerna ytterligare från fredag, säger Sven Erik Pettersson, engagerad i Naturskyddsföreningen i Finspång.
79-åringen ifrågasatte som så många andra eldsjälar om det är värt att fortsätta ideella engagemang. Rutinen fanns, 15–20 år i hårdsatsande Korrugal, som Finspångs simklubb en gång i tiden hette. Men Sven Erik Pettersson bestämde sig för att driva Naturskyddsföreningen med hjälp av sina idéer och erfarenheter.
Det har börjat ge utdelning.
– Det fanns ett motstånd i början. Men det är bättre att vi är tillgängliga för alla och att de kommer för att vi gör något bra, än för att vi ska tjata in dem. Vi har väl fått ett 40-tal nya medlemmar den här hösten, berättar föreningsmänniskan.
Nu under coronapandemin har vandringarna, korta som långa, blivit så uppskattade att de tvingas tacka nej ibland. Oanmälda eftersläntrare dyker oväntat upp i skogen.
– Nu är utvecklingen lite kontrollerbar, de kommande vandringarna blir helt styrda av föranmälan. Vi hade upp mot 50 förra fredagen. Ett 20-tal som jag fick avvisa för att det var fullt. Ändå kom det personer som chansade och som inte anmält. Då det var det tre mil från Finspång var det svårt att säga ifrån, berättar Sven Erik om intresset som växt till sig under pandemin.
Så pass att många anser att han är en kandidat till årets Finspångare 2020.
Behaglig värme. "I morgon kommer elektrikern och sedan ska luckor bytas", berättar Sven Erik och Lena Pettersson som är mitt i köksrenoveringen i huset de köpte på 1990-talet.
Den här eftermiddagen har Sven Erik och Lena precis kommit hem. Gjutjärnsspisen sprider skön värme i ett kök som är mitt i en renovering. Oavsett den är vissa dagar heliga för Sven Erik som ständigt letar nya guidningar.
– Ambitionen var att vi ska vara i Finspångs kommun. Det var lite problem i början då vi tyckte att vi hade lite svårt att få ihop det, "det räcker nog inte till". Men när vi blev för många i juni sa vi att det måste bli två grupper och gå två gånger i veckan. Långvandring på tisdag och en kortare på torsdagen med något som ska hända. I dag har jag säkert idéer som räcker ett par år. Folk märkte att det var inte så märkvärdigt, de blev de inspirerade och kom med tips, berättar Sven Erik Pettersson.
Nu börjar lokala profiler lockas av turerna som använt sig av ett 30-tal vandringsledare under året. Att "nörda" efter någon sällsynt fågel är knepigare i grupp än att leta husgrunder och unika blommor. Det var svårt att få med herrar på resan. Andelen var bara 20 procent män i starten.
– Av damerna var de flesta ensamstående. Det visste vi från början att det skulle se ut ungefär så. Nu har det jämnat ut sig. Det betyder att någon har lyckats övertala dem att det här är något även för dem.
Är vi gubbar lite segare att prova på något?
– Det kanske inte passar så mycket det här med att vara i grupp. Jag tror att det ärligt talat att det är likadant på gym och i träningshallar, damerna dominerar. Men vi har lyckats få med många män i dag. Många par som kommer. Vi märker på pratet att det finns ett behov att komma ut och träffas. Och ute klarar man av det.