Det är imponerande hur ängarna på lite mer än ett år utvecklats. Vid en inventering sammanhållen av Sven Erik Pettersson i Naturskyddsföreningen Finspång, hittades det i slutet av juni drygt 50 olika växtarter. Av dessa var 20 arter sådda vid anläggandet så resten har hittat till den lämpliga lokalen via bland annat vind och djur.
Göran Andersson i Naturskyddsföreningen är imponerad.
– De här växterna finns ju inte i närheten så fröna måste ha färdats en lång väg.
Blomsterängar, eller slåtterängar som de också kallas, är en yta med många olika blommande örter och gräs. Varje år slåttras ängarna, och efter att växtdelarna har legat på platsen en tid och fröat av sig tas de bort. Sättet ängarna sköts på gynnar den biologiska mångfalden då man motverkar att en särskild art tar överhanden och konkurrerar ut de andra. Här kan insekter som fjärilar, humlor och bin hitta mat i form av pollen och nektar. I sin jakt på mat hjälper insekterna växterna att bli pollinerade som då kan skapa sina frön och leva vidare år efter år.
Göran Andersson imponeras av artrikedomen och antalet växter av samma art.
– Jag bor i närheten så jag passerar ofta.
Naturvårdssamordnare Marika Sjödin visar runt.
– Nu är det mesta överblommat men det är spännande att se vad som ska komma upp varje år.
En viktig roll för blomsterängarna är att visa hur Sverige en gång såg ut.
– Det är mindre än en procent kvar av ängarna som en gång fanns i Sverige och cirka tio procent av naturliga betesmarker.
De här blomsterängarna räddar inte den situationen men kan kanske inspirera någon att anlägga en äng hemma i trädgården om yta finns.
På lördag kommer medlemmar i Naturskyddsföreningen till Vibjörnsparken för att slå ängarna. Då kan också besökare få se hur en riktig lie ser ut och hur den hanteras. Marika har försökt och kan intyga att det inte är lätt och ger ordentlig träningsvärk.
Blomsterängarna är en del av den utveckling kommunen gjort av Vibjörnsparken med bland annat en fin lekplats och en naturstig som tar folk genom parken och via skyltar berättar om vad man passerar.
Holkar har satts upp i träden och vid lekplatsen finns ett insektshotell där Marika sett bland annat bin och andra steklar checka in.
Och folk är rädda om sin park. När någon sprejade graffiti på insektshotellet hade någon varit där och målat över det innan kommunen hann ut.