Stig Gustavsson är den tredje kandidaten till Folkbladets tävling Årets Finspångare. Cyklarna har varit, och är fortfarande, Stigs liv. Han arbetar i butiken från halv nio till halv sju varje dag. Inte ens ett brutet lårben håller honom därifrån.
– En vecka efter att jag bröt lårbenet satte jag mig på stolen och lagade cyklar. På 44 år har jag bara varit härifrån i 5 dagar och det var när jag låg på Vrinnevi, säger Stig Gustavsson.
Totalt har han arbetat med cyklar i 62 år. Det började i en cykelaffär i Norrköping innan han flyttade till Finspång för att driva en egen affär.
– Det var hårda tider. Då var vi ungefär fem cykelaffärer här, i dag är vi bara två kvar.
Men intresset för att reparera cyklar fanns redan tidigare än det.
– Jag bodde på Trozelligatan i Norrköping, då skötte jag cyklarna åt de tanter och farbröder som bodde på gården. Vi hade en vedbod där jag höll till. När morsan köpte hem ved blev jag förbannad, för då hade jag ingen plats att vara på.
Då hade han inte samma verktyg som han har i dag, utan fick använda det han fick tag på. Till exempel rengjorde han cyklarna med fotogen.
Till Stig kommer inte bara kunder från Finspång. Utan även från Norrköping, Linghem, Skärblacka, Motala och Borensberg. Många av kunderna har han fått följa genom generationer.
– Det börjar med att jag sålt barncyklar till dem, sedan växer de upp och behöver större cyklar. Sen kommer de tillbaka och köper cyklar till sina barn och ännu senare även till sina barnbarn.
Det kommer också många utländska gästarbetare till honom.
– Jag har aldrig läst engelska i skolan, men jag har lärt mig det här tack vare dem.
Han berättar om all den uppskattning han får från sina kunder och hur ofta de kommer mest för att hälsa på.
– Jag får ofta mycket uppskattning från hemtjänsten, en flaska glögg till jul eller blommor. Häromveckan hjälpte jag till att pumpa luft i däcken på en barnvagn, då kom de tillbaka och hade köpt med sig kaffebröd.
Han började tävlingscykla redan som 15-åring. På den tiden var det ingen som fick tävlingslicens förrän de var 16, men eftersom Stig fyller år bara ett par dagar in i januari fick han dispens.
Tio Vätternrundor och tio maraton har han hunnit med. När det gäller Vätternrundorna har han gjort tre stycken själv och sju på tandemcykel. De på tandemcykel var tillsammans med en blind man, där Stig satt på sadeln längst fram och styrde. Under de 20 år som de cyklade tillsammans sprang de också flera lopp.
– Då hade vi ett gummihandtag som vi höll i. Det var inte förrän efter att vi sprungit tillsammans i ett år, som vi kom på att vi skulle springa i otakt. Om jag satte ner höger fot satte han ner vänster, då blev det inte lika knyckigt. Det är ungefär som att dansa, det gäller att hålla takten.
Han har alltid haft ett tekniskt intresse och han brinner för att få människor att röra på sig.
– Det har jag gjort i stort sett hela mitt liv, vilket jag mår väldigt bra av.
Stig jobbar trots att han passerat pensionsåldern för länge sen. Men han funderar på att sluta snart.
– Hyreskontraktet går ut i oktober 2016. Tills dess ska jag försöka hitta en lösning. Det är flera som är intresserade och vill att jag ska lära upp dem.