Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Statsministern kunde inte hjälpa Anna med en gatlykta

Anna Gårlin, 11, i Lämmetorp har ledsnat på att behöva stå i mörkret och vänta på bussen. Därför skrev hon till statsministern och bad om en gatlykta. Och Göran svarade.
- Man kan alltid försöka, säger Anna.

11-åriga Anna Gårlin i Lämmetorp har tröttnat på att behöva vänta på bussen i mörkret och skrev därför till statsminister Göran Persson och bad om en gatlykta. Efter några månader damp svaret ner. Foto: Carolina Häggkvist

11-åriga Anna Gårlin i Lämmetorp har tröttnat på att behöva vänta på bussen i mörkret och skrev därför till statsminister Göran Persson och bad om en gatlykta. Efter några månader damp svaret ner. Foto: Carolina Häggkvist

Foto:

FINSPÅNG2005-12-27 06:00
I över sex år har elvaåriga Anna och hennes kompisar stått längs vägkanten i Lämmetorp och väntat på skolbussen, som ska ta dem till Lotorps skola. Vintertid i mörkret.
- Jag har tänkt på det ganska länge och jag står ändå vid en 90-väg. Det kan ju hända saker, berättar Anna.
Till slut bestämde hon sig för att försöka få en gatlykta till korsningen och skrev därför ett brev till Sveriges statsminister Göran Persson.
Det var i slutet av april. Några månader senare damp svaret ner.

Statsministerns svar
"Jag förstår att det skulle kännas tryggare om det fanns gatubelysning på den plats där du står och väntar. Det är dock kommunerna, inte jag, som fattar beslut kring gatlyktor" skriver Göran till Anna på ett brevpapper med vattentryck.
- Det var kul att han svarade. Det hade jag inte trott, säger Annas mamma Anneli Gårlin.

"Se varandra"
Statsministern rekommenderar henne att vända sig till kommunpolitikerna i stället. Och det har Anna nu gjort.
I ett brev till kommunen förklarar hon återigen sitt dilemma.
"Jag hoppas att jag och mina kompisar som också står där kan se varandra när vi står där och väntar på bussen", skriver hon.
Kommunen har svarat att de har tagit emot Annas brev. Nu återstår det bara att vänta för hennes del. Hur det kommer att gå törs hon inte gissa.
- Det är kul för hon har varit så driftig och gjort det här helt på egen hand, säger Annas mamma.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om