Videon är inte längre tillgänglig
33-årige Erik Anklew tar emot på den plats som nog kan betraktas som hans andra hem - gymmet, där han numer även är personlig tränare. I den här miljön har han spenderat åtskilliga timmar sedan den dagen för nästan 20 år sedan, då hans pappa Ebbe drog med honom.
– Jag gick i nian och pappa som tävlade i styrkelyft tog med mig till träningslokalen. Där träffade han en gammal kompis. De började pressa varandra i lyft, nästan så ögonen ploppade ur på dem. Och jag blev jätteinspirerad, skrattar Erik, som är född i Nyköping, men som sedan 2012 är Finspångsbo.
Med tiden insåg Erik att han hade lätt att bygga muskler, anlagen fanns. Att han valde att utbilda sig till idrottslärare är kanske inte helt överraskande. Samtidigt växte den starka tävlingsinstinkten fram. Han ville prestera.
2011 deltog han i den första Fitnessfive-tävlingen. En tävling som i princip innebär att göra så många repetitioner av exempelvis knäböj på 100 sekunder.
Meriterna skäms han inte för direkt. Förra året blev det både SM-guld och EM-guld. I år blev det repris, men EM-insatsen gick inledningsvis inte som han tänkt sig.
– De två första grenarna, knäböj och bänkpress gick bra. Men när det var dags för chins, som innebär att man ska dra sig upp i en stång så att hakan kommer över, då gjorde jag jättedåligt i från mig. Jag hade uselt grepp och blev så besviken på mig själv att jag helt seriöst var på väg att packa och åka hem, säger han
Men flickvännen fick honom att tänka om. Han började kalkylera lite på möjligheterna och insåg att han trots allt skulle ha en chans att klara världrekordet och dessutom knipa EM- guldet om han presterade bra i de återstående två grenarna. Det visade sig dessutom att han hade god marginal till de närmaste konkurrenterna. Skillnaden låg på 35 respektive 36 repetitioner när resultatet räknats samman. Men de hårdaste konkurrenterna var egentligen inte motståndarna. Det var och är han själv.
– Mitt mål var att nå världsrekordet på 200 repetitioner i den tunga klassen och det nådde jag precis. Hade jag inte gjort det hade jag blivit grymt besviken, även om jag nu vann hela tävlingen, konstaterar han.
Till vardags jobbar Erik som elevcoach på Nyhemsskolan. Att hans muskler väcker uppmärksamhet är inget som han har något emot .Han skrattar lite när han får frågan om han är fåfäng. Sedan kommer svaret:
– Ja, det är jag. Och just nu trivs jag med hur jag ser ut. Jag tror att jag också kan vara en förebild, det visar att man kan se ut som jag utan att använda otillåtna preparat.
Bakom ligger åtskilliga träningspass, sju dagar i veckan. Och bra mat. Halvfabrikat går bort direkt.
Så här tänker Erik fortsätta att leva ett tag till, med träning, träning och åter träning.
– Jag tror att man når toppen i Fitnessfive när man är runt 30 till 35. Därefter vill jag fortsätta med bodybuilding, säger han.
Nästa mål är att tävla i VM i Fitnessfive nästa år. Det är första gången det avgörs.
– Jag tror på mig själv och har nog väldigt bra chans att ta guld även där, berättar han.
Det finns dock en sak som gnager i Eriks rätt goda självförtroende.
– Jag lyckas inte klå min pappa i armbrytning, där har jag verkligen inte en chans.