Efter två års uppehåll på grund av pandemin och ett år med bristande intresse, är nu revyn i Grytgöl tillbaka med full kraft på trettondagsafton, 5 januari nästa år. En klassiker med anor från 1930-talet.
– Det är Anders förtjänst. Han är den som drar ihop folket som vill det här. Utan honom hade det inte blivit någon revy, säger Mats Bengtsson och slänger en berömmande blick på Anders Bengtson.
– Nja, vi hjälps åt. Det är många som tycker vi ska återuppta den här traditionen. Folk härute anser att Polustuståget och revyn är Grytgöls själ. Revyn betyder mycket för många, säger han.
Elva revyartister, varav sju kvinnor och fyra män, plus musikern Ola Palmkvist ska se till att Centrumhuset i centrala Grytgöl gungar av skratt.
– Jag har kommit in lite som på ett bananskal. Jag gjorde ett inhopp på Polustuståget i somras och jag tycker sådant här är jättekul och har gått i musikklass och varit med i dramagrupper, berättar Josefine Johansson Hjorth, som är helt ny i ensemblen och på väg mot sin revydebut:
– Det ska bli riktigt roligt, även om jag säkert kommer att vara nervös när det väl är dags att stå på scenen i skarp läge.
22-åriga Nora Nyander är inte helt ny på revyscenen i Grytgöl.
– Nej, jag var med när jag var tio år, 2011, och dansade. Dans och sång är min grej, säger Nora, som arbetar som musiklärare när hon inte är revyartist.
Hur skulle ni beskriva er revy för en person som aldrig sett den?
– Ungefär hälften dans och sång. Lite åt "Stefan och Krister-hållet". Visst kan det vara lite fräckt också ibland, eller mycket fräckt. Men vi är inte elaka. Jag skriver bara skämt om folk jag tycker om, förklarar Mats.
– Det är väldigt tacksamt att stå på scenen. Folk är på bra humör och vill ha en glad kväll, sammanfattar Lisa Algstrand, 43, som även hon gör comeback efter många års uppehåll.
Det brukar enligt uppgift finnas ett spänningsmoment för publiken, där reaktionerna kan skifta.
– Ja, vissa vill inget hellre än att de nämns eller gestaltas i revyn och vissa är livrädda för samma sak, säger Anders Bengtson med ett leende.
Är det inte svårt att agera framför grannar och ortsbor?
– Jo, det är många bekanta ansikten, vilket kan vara tufft. Det skulle nog vara enklare att stå på Friends och vara mer anonym, menar Mats Bengtsson.