– Tyvärr. Det känns väldigt, väldigt tråkigt, säger Najat Daoud, som ägt och drivit butiken tillsammans med sin man Gabriel Moche och två vuxna barn.
Egna prylar har blandats med inköpta grejer.
– Jag gillar gamla saker och hade förstås hoppats att det här skulle fungera. Men det går inte. Sedan coronautbrottet startade har vi inte haft en kund härinne, förklarar Najat och slår ut med ena armen i en besviken gest.
Nästan varenda kvadratcentimeter är fylld med saker. Jackor, klänningar, leksaker, symaskiner, skor, stolar, barnvagnar, skivor, kristallkronor, kaffebryggare och mycket annat ryms på de två våningsplanen.
– I början kunde det i alla fall vara cirka tio personer i butiken under en dag, även om inte alla handlade. Men livet är så, ibland misslyckas man och ibland lyckas man, konstaterar Najat.
Målsättningen är att ha öppet hela juni innan butiken slår igen för gott.
– Kanske någon vill ta över verksamheten, det vore bra. Sista veckan måste vi fixa och köra bort sakerna som blir kvar.
Vad ska ni göra med allt som kanske blir kvar?
– Förhoppningsvis kan vi sälja mycket till en kund. En del kan vi skänka bort och en del måste vi lagra någonstans. Alla hyllor vi köpt och monterat kostade både tid och pengar. Det blev fint, men till vilken nytta? frågar sig Najat Daoud.
Vad ska du göra när butiken har stängt?
– Jag arbetar en del som tolk på bland annat olika sjukhus och förskolor. Det har inte blivit så många uppdrag på sistone, så jag får söka jobb.