"Det finns uppgifter om att familjen har levt i en hederskontext", säger kammaråklagare Karin Evlinger, som har väckt åtalet mot mannen.
Mannen åtalas nu för ett stort antal brott, som ska ha begåtts från 2016 och fram till januari i år, dels i familjens bostad i Finspångs kommun och dels i deras tidigare bostad i en annan del av landet.
– Den tilltalade är pappa till fyra barn som åtalet omfattar. Det handlar bland annat om upprepade sexualbrott och grova fridskränkningar mot barnen samt en grov kvinnofridskränkning mot hans fru, som är barnens mamma, säger kammaråklagare Karin Evlinger.
I den stämningsansökan som hon nu har lämnat in till Norrköpings tingsrätt kan vi läsa att mannen misstänks för tio fall av våldtäkt mot de två yngsta döttrarna. Åtta av dessa är rubricerade våldtäkt mot barn och har alltså begåtts innan flickorna fyllt 15 år. Mot samma två flickor misstänks han även för fem fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn.
Pappan åtalas även för grov fridskränkning mot alla sina fyra döttrar samt för grov kvinnofridskräkning mot frun. De rubriceringarna består av flera olika brott som har lagts ihop, för att visa att kränkningarna har varit systematiska och upprepade.
I den uppräkningen nämns till exempel ett 20-tal fall av misshandel, ofta med sparkar och slag, samt ett 10-tal hot, varav sju rubriceras som grova, då han ska ha använt en kniv och ett pistolliknande föremål. Fridskränkningarna innehåller också 15 sexuella ofredanden, där pappan bland annat ska ha tafsat på döttrarna och onanerat inför dem.
Dessutom åtalas mannen för övergrepp i rättssak mot frun och de äldsta döttrarna, då han ska ha försökt hindra dem från att göra en polisanmälan om brotten mot de yngre döttrarna.
Slutligen vill åklagaren att mannen, som inte är svensk medborgare, ska utvisas på livstid.
Enligt stämningsansökan har mannen nekat till vissa av sexualbrotten, men i övrigt är det oklart hur han ser på misstankarna. Åklagaren vill inte uttala sig om detta och inte heller hans försvarare vill kommentera hur mannen ställer sig till anklagelserna.
– Det kommer att framkomma under min sakframställan i rätten, säger advokat Birger Edelberg.
Finspångspappan ställs nu inför rätta i Norrköpings tingsrätt, där 15 rättegångsdagar är planerade.
Utredningen har varit känslig och hela förundersökningen har sekretessbelagts av tingsrätten. I tidigare domar från Förvaltningsrätten och Kammarrätten kan vi dock läsa att familjens två yngsta döttrar för ett antal år sedan omhändertogs av socialen på sin tidigare hemort, efter att ha berättat att pappan utsatt både de och deras äldre systrar för våld. Flickorna hamnade i familjehem, men fick så småningom komma hem till mamman efter att pappan hade lämnat familjen och flyttat till Östergötland.
Men bara någon månad efter att tvångsvården avslutades flyttade mamman och den yngsta flickan in hos pappan i Finspång. Här bodde de tre tillsammans fram till att de nuvarande misstankarna blev kända i januari. Pappan greps då i en gryningsräd och den yngsta flickan omhändertogs samma dag på nytt, nu av socialnämnden i Finspång.
Det utlösande var att de tre äldre döttrarna, som bor i andra delar av landet, i januari träffade sin mamma och lillasyster.
– Då kom det fram information som gjorde att den äldsta dottern kände att hon behövde agera. Hon fick veta att det här fortfarande pågick och då behövde hon skydda sina yngre syskon. Därför anmälde hon till polisen, säger Karin Evlinger.
Finspångsbon åtalas för upprepade våldtäkter mot sina döttrar och systematiska kränkningar mot hela familjen, bland annat i deras bostad i Finspångs kommun.
I bakgrunden finns också uppgifter om hedersproblematik. I en dom från Förvaltningsrätten framkommer det att socialnämnden i Finspång anser att familjen "lever i en hederskultur" och att mamman var så rädd för pappan att hon kände sig tvungen att flytta ihop med honom igen.
På måndagen ställs mannen inför rätta i Norrköpings tingsrätt och då ska även en expert på hedersrelaterat våld höras.
– Det finns uppgifter om att familjen har levt i en hederskontext, så hon ska egentligen höras om sin kännedom om hederskulturen och vad det innebär att leva så. Och vad det kan innebära för ens vilja och möjligheter att söka hjälp och berätta vad man har varit med om, säger Karin Evlinger.
Och det kan ge en delförklaring till varför det här inte har kommit upp tidigare?
– Ja, precis. Och det är ju en sån beskrivning som målsägarna också ger. Att de på grund av den här kulturen, som de lever i, inte har vågat berätta och anmäla tidigare. Men nu är de ju alla med och berättar sin del – och det gör nog att de också känner ett visst stöd från varandra.