Att Isak Österberg, Hampus Moberg och Sebastian Westlund fastnade för Curt Nicolin-gymnasiet berodde på en sommarstuga i Motala.
– Våra grannar där kommer från Norrköping, så jag fick nys om just den här T4:an, gymnasieingenjörsutbildningen. Den verkade spännande. Annars hade jag nog stått och flytspacklat golv nu, säger Isak om vägen till Finspång.
Medan många söker sig till Stockholm valde de här killarna att söka sig från huvudstaden.
– Jag visste ingenting om Finspång innan vi åkte hit på studiebesök på sportlovet. Det verkade jätteroligt, säger Sebastian.
Isak hade kört en endurotävling här och Hampus spelat fotbollscupen här. Det var allt de visste om Finspång.
– Sverige är ju inte bara storstäder. Man får ett annat perspektiv på saker och ting, säger Sebastian.
– Folk här nere har ju en bild av hur stockholmare är. De tror att man har en annan attityd än man egentligen har. Att stockholmare är störst och lite fina i kanten. Det är ganska fel.
De poängterar att de kommer från förorten Västerhaninge, två mil söder om city och att den är ganska likt landsorten.
– Men det känns inte lika stressigt och centrerat här. Allt är nära. Det är lite lugnare. Det är lugnande, tycker Hampus om första flytten hemifrån.
Nu delar de en fyra på Östermalm.
– Vi behövde det utrymmet. När vi går i samma klass och är inpå varandra hela tiden är det skönt att kunna stänga in sig lite, säger Sebastian.
De har gått i samma klass sedan sjuan och har en trygghet i varandra.
– Vi bor i ett lugnt område. Det är barnfamiljerna och vi. Nu börjar det bli något av lägenheten. Första veckorna var det lite halvsorgligt. Det var en soffa och ett soffbord. Nu är det lite mer hemtrevligt med tavlor, växter och byråer, berättar Isak.
Hushållssysslorna delar de på.
Vad saknar ni här?
– Familjen. Men framför allt morsans mat. Den lilla extratouchen. Det blev ganska mycket upptinade pyttipannor och köttbullar. Vi har fått med matlådor hemifrån, så frysen är proppad nu, svarar de tillsammans.
Tills vidare är undervisningen, på grund av pågående pandemin, uppdelad med två eller tre dagars hemuppgifter på distans för att minska trycket vid lunch och resande.
– Det funkar bra. Grupperna är uppdelade på svarvar och fräsar vid olika tillfällen.
– Det här är ett bra mellansteg och kanske en genväg in i yrkeslivet. Jag var inte redo att gå över till att plugga fyra år till, säger Isak.
Snart ska de välja inriktning, design och produktutveckling eller produktionsteknik i verkstan.
– Det är tufft också. Man får så mycket eget ansvar, som i yrkeslivet och att de litar på en. Sån frihet hade man inte i gymnasiet, säger Isak och Sebastian.
De ser fram mot praktiken på företagen i Finspång efter sportlovet.
– Det blir grymt. Det kommer att lösa sig trots Coronan.
Efter den här utbildningen funderar Isak på att ta ett sabbatsår efter den här utbildningen, samtidigt som chansen att få jobb efter praktiken lockar.
Hur känns framtiden?
– Oklar. Det är svårt att säga nu. Man kanske fastnar här. Det känns spännande. Man vill inte härifrån, säger Hampus med ett skratt.
– Det är så svårt, att välja vad man ska göra resten av livet. Jag har lite beslutsångest där, tycker Isak.
– Det är lite läskigt innan man tar det där klivet. Det finns ju så många valmöjligheter. Det känns som när man väl valt går det inte att gå tillbaka, tycker Sebastian.
En sak är klar, utan Isaks sommarstuga i Motala hade de gjort något helt annat nu.