Festivalgeneralen är nöjd med hur förberedelserna fortlöper.
Förra årets festival dominerades av regn – sol och damm verkar bli årets paroll. Efter allt planerande och förarbete är Stefan och de andra volontärerna i full gång med det kroppsliga arbetet.
– Jag är ju ingen pappersperson, så det är nu det roliga börjar, säger Stefan Englund, festivalgeneral.
Skogsröjet föddes för närmare 20 år sedan och det här är sjuttonde festivalen i ordningen.
– Så det är många semestrar min fru har varit utan mig, tyvärr, tycker jag med. Men vi tycker det här är så kul.
Stefan spår att det kommer strax över 5000 besökare per dag vilket han kallar normalbra. Fjolåret var exceptionellt bra med ett publikhav på 7000 personer.
– Runt 5000 är det vi sagt att vi vill ha, för att behålla den här mysiga faktorn. Så att man kan sitta med brassestol i publiken och att det inte ska vara så långa köer till allt. Vi vill inte bli större än så.
Rejmyre skola har varit platsen sedan starten men området har vuxit i takt med festivalen.
– År ett hade vi en liten trailerscen och var helt rookies. Vi hade ingen belysning och folk ramlade på rötter – det var ett under att ingen skadade sig. Sen har det blivit mer och mer, säger Stefan.
Skolan är backstageområde och klassrummen agerar loger till artisterna.
– Det tycker artisterna är skitkul, de brukar alltid skriva på tavlan till barnen typ "Be cool, stay in school" – fast jag tror inte alla själva följt det rådet.
Fansen är renodlade rockälskare med en lite högre medelålder vilket gör att festivalen oftast är lugn och barnvänlig utan fylla och slagsmål, menar generalen.
– Men vill du stå längst fram och headbanga så går det också, för det är några som orkar det.
Nu laddar arrangörerna upp med vatten på hela området för att hålla publiken återfuktad i solen.
– Utmaningen i år är värmen, vatten och väskförbudet. Förbudet ställer högre krav på vår entrépersonal och att vi måste ha väskförvaring. Men det löser vi!
Nu under uppbyggnaden, som började i lördags, är 50-70 volontärer på plats varje dag. När festivalen drar igång jobbar över 300 volontärer på olika pass.
Några av funktionärerna tar en välförtjänt paus i skuggan av öltältet som de precis byggt upp
– Om någon skulle fråga mig "rekommenderar du att starta en festival" är svaret "nej, aldrig i livet", säger Stefan Englund med ett skratt.
– En del tror att "det är väl bara att boka ett band, hur svårt kan det vara?". Bara den grejen: det ska läggas bud, förhandlas, bokas hotell, hämtningar, lämningar och vi ska sälja deras merch.
Dessutom har alla band riders. (Se faktaruta)
– Där är vi lite löjliga– vi är verkligen noga med att få med allt. En del band skriver in idiotgrejer bara för att testa om arrangören verkligen läser hela ridern.
Stefan har varit med om det mesta. Han minns ett band som önskade en uppstoppad grävling, då såg Skogsröjet till att få låna en sådan från biblioteket i Finspång.
– Ibland står det längst bak "denna rider i sin helhet skall kunna läsas upp ur minnet under pistolhot om så krävs" och så får man skriva under.
Vad är det galnaste du läst på en rider?
– Vi hade ett band som heter Alestorm som är lite pajsiga. De ville ha någon typ av figur som hette Leslie som sällskap i logen. Då var det nån av knallarna här som sålde uppblåsbara figurer som vi sminkade och klädde på och satte i logen med namnskylten "Leslie" på. Det var lite udda.
Linda Torstensson är ungdomsansvarig och har tidigare jobbat på Rejmyre skola, där festivalen hålls.
Linda Torstensson är ansvarig för de unga funktionärerna och har tidigare jobbat på Rejmyre skola.
– Så jag har haft alla de här som elever. Det är mina små kottar här, jag har följt dem sedan de var små, säger hon med ett skratt.
Nu är de stora och självgående vilket gör arbetet lättare för varje festival. Ungdomarna anmäler sig frivilligt till att jobba på Skogsröjet år efter år.
– Det är det som är så underbart, det är ju nästa generation som ska in i föreningslivet sen, säger Linda.
Ungdomarna ställer upp som funktionärer år efter år, även de som inte nödvändigtvis älskar rock. Här syns Joel Steen, Jonny Bergström, Axel Ingeslöf, Hugo Rosenberg, Alexander Sjöholm och Julia Fridlund.
Hon beskriver att hela samhället lyfts under sommaren när festivalen närmar sig: föreningar och företag blomstrar.
– När man promenerar genom byn kan man se hur det sitter riktiga hårdrockare och pratar med de äldre tanterna, det är så fantastiskt, berättar hon.
Hon ser mest fram emot att höra Dragonforce i år. Musiken är dock inte det enda som får Linda att fortsätta som volontär varje sommar.
– Det är den familjära stämningen som är så underbar. Jag vill inte sluta, det här är mitt hjärta.
Liksom besökarna kommer det medier från andra länder, japanska och norska rocktidningar är bara några exempel.
– Innan Putin fick dårdimpen brukade vi också ha en rysk rocktidning på plats, berättar Stefan Englund.