Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sidensvansarna kom till Finspång

Sidensvansarna har visat sig i Finspång. Om än bara för en kort stund...

Sidensvansarna har visat sig i Finspång. Om än bara för en kort stund...

Foto: Göran Friman

Finspång2021-02-20 07:00

  GO´MORRON!  

Precis som väldigt många svenskar väntar jag på att få vaccinera mig för Covid-19. Jag har också väntat på att en flock sidensvansar skulle komma till vår lilla trädgårdstomt, som fåglarna haft för vana att göra under ett antal vintrar.  

Tisdagen 2 februari kom invasionen. 

Jag hann räkna till ett 40-tal sidensvansar som slog sig ner i det största fruktträdet på bostadslängans baksida. Det brukar bli ett besök, högst två, under vintermånaderna, då de norrländska fåglarna ger sig av långt söderut. Besöket varade bara ett par minuter, När den första sidensvansen lyfte från trädet dröjde det bara sekunder, så var trädet lika naket som innan flocken kom. 

Sedan dess har jag inte sett vinterns vackraste fågel, chokladbrun över hela kroppen och huvudet och med den karaktäristiska tofsen på hjässan. De utgör en grann syn. Jag välkomnar dem tillbaka om ett år. 

”Du har fina blodådror att sticka i”, sa sjuksköterskan på Finspångs nya Hälsocenter, när jag skulle tappas på blod inför ett fasteprov. Bra, att jag har något som är bra och att man kan ge sköterskor som beredda att sticka en hjälpande hand. Alla patienter är inte lika lättstickade har jag förstått. 

”Har du klädnypan på dig? frågade kassörskan på Blomsterlandet. ”Klädnypan? upprepade jag och såg förmodligen fånigare ut i ansiktet än jag brukar göra. Vid entrén fanns klädnypor i ett ställ som kunderna skulle ta, för att de anställda skulle ha koll på hur många kunder som var inne i affären. Smart drag. Men klädnyporna gick oss spårlöst förbi, trots att vi nästan snuddade vid dem. Jag bad expediten om ursäkt, skyllde på åldern och hoppades att hon tog vårt uppförande med en (kläd)nypa salt.  

Det har inte varit lätt att promenera på gång- och cykelvägarna i Finspång senaste veckorna. Knaggligt, slirigt och halt om vartannat. Sanningen om sandningen och plogningen är nog den att den varit ojämn. På vissa områden acceptabel, på andra undermålig. Inte lätt för gående att samtidigt som man måste se upp, så måste man se ner var man sätter fötterna. Än har jag inte trillat omkull. 

En läsare, tillika bilförare, anser att det är trafikfarligt att färdas med bil i närheten av Finspångs gamla järnvägsstation och Bildningen under morgnar och eftermiddagar när skolbussar ska släppa av respektive hämta gymnasieelever vid de båda hållplatserna. ”Bussarna stannar någon meter från övergångsställena och många elever sticker över vägen utan att se sig för. Något borde göras för att förbättra situationen”, menar min sagesman. 

Det stör mig att Sverige inte har lyckats så bra med att skydda äldre personer från att smittas av Coronaviruset under pågående pandemi. Våra grannländer har klarat sig bättre. Över huvud taget hanterar Finland, Danmark, Norge och Island äldreomsorgen mänskligare och har dessutom råd att ge sina pensionärer betydligt högre pensioner. Förvånansvärt att Sverige under årtionden misslyckats med dessa frågor. Jag har alltid känt mig trygg i vårt land, men känner mig nu som 75-åring mer tveksam och kritisk. 

Ska jag emigrera till något grannland? Finland liknar i stort sett Sverige sett till naturen med sjöar, skärgårdar och skogar. Dessutom ungefär samma typ av väder. Men det faller på språket. Det känns omöjligt att i min ålder lära mig prata finska. Det finns svenskbygder där det pratas svenska, men jag avstår ändå. Island har varma källor att bada i, men blotta namnet ger kalla kårar. I-s-l-a-n-d. Norge är vackert, men också ogästvänligt vädermässigt. Danmark har god mat, men landet är för platt. 

Så jag lägger flyttankarna på hyllan och kryper tillbaka in i Moder Sveas (o)trygga famn. Kritiken jag nämnt står kvar. 

Senaste ortskluringen landade i Surte (putt+dryck). Inkom med rätt svar gjorde: Per Dahlqvist, Rose-Marie Karlsson, Margot Persson, Ruth Snabb, Ulf Folkesson, Bröderna Ståhl, Bill Persson, Roland Cratz/Kerstin Jern, Gun Burman, Ulla Eklund, Lars-Göran Alvarsson, Finspång, Edit Andersson, Lotorp, Anne-Marie Karlsson, Sonstorp, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Lars Jern/Johanna Hjalmarsson, Hällestad, Yvette och Ronny Ripskog, Katterum, Inez Ek, Rosemarie Carlsson, Göran Bergljung, Gun-Britt Levlin, Christina Hertz, Christina Spännar, Gun och Bo Sonelin, Torsten Heimstrand, och Lennart Pehrson, Norrköping, Nils Sjödin, Åby, Kristina Kronwall, Jan-Olof Ek, Kolmården, Gun-Britt Holmgren, Linköping, och Lena Hammarlund, Sturefors. Den nya ortskluringen har gjorts av Bo Sonelin och lyder: Italien-ja+film+ fisk. Jag tar emot svar på 070- 413 14 62 eller via sms. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!