Den här bilden är från femte klass då Märta Ekelund inte var med. Från sjätte klass är det svårt att hitta bilder.
Återträffen kom till av en slump, eller snarare två.
Den pensionerade läraren Märta Ekelund sprang på Lars Eriksson och Lars Gunnarsson av en slump på ett event som Naturskyddsföreningen anordnade. Hennes gamla elever kände igen henne och tog kontakt. Hon mindes då en uppsats hon gett sina elever i sjätteklass där de skulle presentera sig själva.
På översta raden, tvåa från vänster, är Lars Gunnarsson och bredvid honom Jan-Olof Hellqvist. Först till vänster på andra raden står Lars-Erik Kindstrand och fyra från vänster Lars Eriksson. Tvåa från höger på sista raden sitter Inga-Lill Cratz.
– Ni skrev vad pappa gör, var ni bor och vad ni gillar och hatar i skolan. Och dem råkar jag ha kvar, säger Märta och berättar vidare för den gamla klassen:
– Jag vet inte varför jag har dem kvar, jag har flyttat många gånger i livet, säger Märta Ekelund.
Dessa två tillfälligheter – mötet och de sparade uppsatserna – gjorde att trion letade upp alla gamla klasskamrater och bjöd in till sitt gamla mellanstadium. Ett tiotal svarade ja på inbjudan.
Märta Ekelund ställer sig på trappan och ringer in eleverna med den gamla klockan. Så ropar hon upp dem och de får ta henne i hand innan de går in i skolhuset som idag huserar Torstorps skid- och orienteringsklubb.
Märta Ekelund ringde in eleverna till återträffen, precis som förr.
Fram till sent 70-tal var detta Torstorps skola. Någon gång på 80-talet blev här en motionscentral.
Eleverna får ta fröken i hand, en och en, innan de släpps in i skolan.
Här hade avgångsklassen-62 sitt klassrum, av detta finns inte många spår.
Märta Ekelund är från Ysunda men har bara haft en klass i Finspång. Hon har jobbat som lärare i Härjedalen men desto mer i Kongo-Brazzaville under 70- och 80-talen där hon undervisade lokalbefolkningen i engelska och förebyggande hälsovård.
De flesta som dyker upp till återträffen bor kvar i trakten. Margit Bjernekull har dock åkt hela vägen från Täby, för henne var det en självklarhet att göra resan för återträffens skull.
– Jag minns inte något av mina klasskamrater och tyckte det var så spännande, framförallt att Märta har sparat de här uppsatserna.
Margit Bjernekull bor numera i Täby men tvekade inte till att komma på återträffen.
Lars Eriksson är en av klasskamraterna som bjöd in till återträffen.
Hon ser fram emot att läsa sin egen uppsats och har ingen aning om dess innehåll.
– Dålig svenska förmodligen. Jag har ungerskt påbrå och lärde mig svenska sent, säger Margit Bjernekull.
Minnen och anekdoter utbyts friskt på skolgården. Hade skolan verkligen utedass på den tiden? Var låg gymnastiksalen nu igen och vad hette flickslöjdläraren? Att de flesta klasskamrater inte har setts på över 60 år märks inte när de pratar med varandra.