Roger Andersson har tränat personer med funktionsvariationer i innebandy i 30 år. Nu är han en av fyra kandidater som kan utses till Årets Finspångare 2021.
Det är söndag morgon. Det råder full aktivitet i gympahallen i Aluceum. Ett 20-tal personer med skiftande förutsättningar i livet värmer upp med slagskott och passningar. Det är snart dags för veckans innebandyträning.
– För många kan det här vara veckans höjdpunkt. Det är ett härligt gäng, säger Roger och blickar ut över planen.
I början av 1990-talet arbetade Roger inom Finspångs kommun med uppdraget att skapa aktiviteter för personer med funktionsvariationer.
– Det blev en del spontanfotboll ute vid "Najen" i Torstorp, men det har hela tiden varit fokus på innebandy och namnet Finspångskanonerna kom till nästan direkt.
Roger Andersson och hans dotter Wilma med spelarna i Finspångskanonerna.
Roger berättar att någon gång 2005-2006 bestämde sig kommunen för att spara och tog bort pengarna för satsningen på innebandylaget.
– De som var med i laget blev ledsna och ville fortsätta spela. Jag tyckte också det var tråkigt och startade en ideell förening och fortsatte precis som vanligt.
Du ville inte svika dem?
– Nej, det kändes inte schysst att lämna dem i sticket.
För många kan det här vara veckans höjdpunkt. Det är ett härligt gäng, säger Roger och blickar ut över planen.
Roger lägger ner många ideella arbetstimmar på Finspångskanonerna. Träning en gång i veckan och många sammandrag varje säsong i Sörmland och Östergötland tar förstås tid och engagemang.
– Jo, men jag ser det inte så. Det här är kompisar till mig som jag känt i många år och jag tycker det är roligt. Sedan står det väl inte folk på kö och vill ta över. Förut tränade vi på sena fredagskvällar och nu är det söndagsmorgnar, det är kanske inga optimala tider, förklarar 60-åringen med ett skratt.
Han har fått med sig dottern Wilma som instruerar olika övningar och faktiskt håller i träningen mer än Roger, just den här söndagen.
– Ja, det är kul att hon också brinner för det här och vill hjälpa till.
"Jag fattade det inte riktigt då när du ringde. Jag blev verkligen förvånad, men det är förstås skoj", säger Roger om att vara en av fyra kandidater i tävlingen Årets Finspångare.
Glädjen Roger ser i sina adepters ögon och hur de agerar vill han inte vara utan.
– Nej, jag tycker det är värt tiden, när jag ser hur de utvecklas som personer. När det gäller spelet är jag noga med att alla ska lira lika mycket. Det spelar ingen roll hur bra, eller mindre bra du är på planen. Alla ska ha lika mycket speltid. Det förlorar vi säkert på i serien, men det spelar ingen roll, poängterar Roger.
Finspångskanonerna har två lag med i seriespelet, ett i division 2 och ett i division 5.
– Det är kul att träffa sina kompisar från andra lag. Att vinna är inte så viktigt för de flesta, förklarar Roger.
"När det gäller spelet är jag noga med att alla ska lira lika mycket. Det spelar ingen roll hur bra, eller mindre bra du är på planen. Alla ska ha lika mycket speltid", säger Roger.
Finspångskanonerna har den här hösten blivit en del av Finspångs Innebandyklubb.
– En bra lösning, där deras killar är med oss och tränar och spelar träningsmatcher ibland. Vi kommer synas mer och vara med på deras hemsida. Det är bra folk i den föreningen, som kan hjälpa till på olika sätt.
Ekonomin har under många år varit kämpig. I höstas anordnade ett företag i Finspång en intern golftävling. Vinnaren fick skänka 15 000 kronor till en förening som han kände extra mycket för. Valet föll på Finspångskanonerna.
– Det var oerhört välkomna pengar. Nu kunde vi köpa ett träningsset till alla spelare, med t-shirt, kortbyxor, strumpor och väska. Det är svårt att få ekonomin att räcka till matchresor och utrustning, säger Roger.
Roger Andersson snackar taktik med Dennis och Axel. Roger är kandidat nummer två i omröstningen om Årets Finspångare. Han är nominerad på grund av sitt osjälviska och ideella arbete med Finspångskanonerna.
Hur känns det att vara nominerad till Årets Finspångare?
– Jag fattade det inte riktigt, då när du ringde. Jag blev verkligen förvånad, men det är förstås skoj, säger Roger innan han peppar några av sina spelare när de hänger med huvudena.