Barn. Ska det vara något?
Jag har egentligen aldrig varit intresserad av att skaffa barn men börjat att fundera i de banorna något lite grann.
Träffade en gammal skolkamrat för ett tag sedan och fick några minuters intressant samtal med honom. Hans barn var 4 och 6 år gamla och han berättade om hur mycket han lekte med dem och hade kul, han verkade verkligen tycka att det var underbart. Det lyste varmt om hans ögon och orden sprudlade ur hans mun. Han berättade också att han ville att de skulle ha en så bra och fantastisk barndom som möjligt.
Jag brukar nästan alltid sluta lyssna när folk pratar om barn, inte för att vara dryg eller elak men det bara blir så, är så himla ointresserad, brukar inte finnas något intressant med barn som jag kan relatera till(förutom mina underbara brorsbarn då bör jag tillägga, de är ju ”mitt blod”).
Nu var det annorlunda. Det lät faktiskt jävligt härligt! Spännande!
Brukar mest vara röda ögon, trött hållning o obefintligt sexliv när man träffat ”småbarnsföräldrar” förut, något som verkligen avskräckt mig. Vill ju ha min sovmorgon varje dag, resa varje månad, massa härligt sex, käka ute ofta, turnera, träna, gå ut och festa när jag känner för det, hälsa på hos vänner, dra på festivaler, inte tänka på något direkt ansvar förutom jobba tillräckligt för att få en soft fritid och kunna betala mina räkningar. Barn, nja, de har inte passat in alls i min bild av hur jag vill leva mitt liv.
Har jobbat med barn och ungdomar under 20 år och träffat på alla möjliga konstellationer av familjer. Något som slagit mig är att när folk skaffar barn i en klassisk kärleksrelation med man och kvinna så går det onödigt ofta i stöpet om man tänkt sig leva ”kärnfamiljlivet”. Det tycker jag oftast verkar bero på bristande kommunikation, kärleken ”tar slut” och/eller omoget beteende med resultat att barnen kommer i kläm.
Vore det inte listigare att ha storfamiljer? Så har jag funderat.
Skaffa barn och uppfostra dem ihop med vänner och mogna starka vuxna. Tänker mig lite mer hippiestuk, men med regler, strukturer och delat ansvar. Vissa vänner har jag känt länge, en del i över 30 år. De skulle jag kunna dela föräldraskap med. Ska inte snöa in mig för mycket på familjekonstellationer men att fundera kring dessa kan ju bara vara till fördel så man kan planera och fundera på hur man vill leva sitt liv. Senaste tiden har jag ändå varit mer inne på att skaffa ett litet lantligt placerat hus eller liten stuga med garage, flytta in med min flickvän och ja, fan, kanske till och med kunna tänka mig skaffa barn.
Tur att hon är 14 år yngre än mig så det är ingen brådska, ett par år till får nog absolut passera innan det blir dags. Fortfarande har definitivt merparten av mina vänner inga barn och så kommer det nog vara åtminstone en tid framöver.
Vill resa ännu mera och njuta av det egna livet ihop med kärleken lite till, sen kan det nog kanske vara dags att sätta en liten hårdrockare till världen.
Apropå hårdrock så släppte vi en ny FACEBREAKER-skiva i fredags.
Kom och hiva en bärs och kolla på oss och en massa andra bra Finspångsband den 3 augusti på den återupplivade sommarrocken! Även Bullet kommer och spelar! Lär bli en riktig guldkväll!
Sommarrocken är numera belägen på baksidan av kulturhuset. Ska bli riktigt roligt, vi har inte spelat här i byn på flera år. Bara tre dagar kvar till semestern nu, den inviger jag med att dra till England med mitt andra band Scar Symmetry och besöka festivalen UK Tech-fest i Peterborough där vi står för den avslutande showen på fredagskvällen.
Ha en underbar semester och sommar nu allihop!!