Riksdagsdebatt om Finspång och stöd till funktionshindrade
Riksdagsledamoten Gunnar Axén (m) fortsätter att engagera sig i frågan om utjämningssystemet inom LSS som får stora konsekvenser för Finspångs kommun. I fredags debatterade han frågan med kommunminister Sven-Erik Österberg (s).
Gunnar Axén (m), riksdagsledamot från Norrköping, har tidigare engagerat sig i frågan och fortsätter nu. Han har skrivit en interpellation till kommunminister Sven-Erik Österberg och de båda debatterade utjämningssystemet i riksdagen i fredags.
"Är orimligt"
- Kommunminister Österberg säger att han ska följa frågan, men han har inga lösningar. Finspångs kommun står med väldigt stora kostnader för LSS, som egentligen borde bäras av andra kommuner eller staten, och är i behov av en snabb lösning, säger Gunnar Axén i ett pressmeddelande.
I interpellationen skriver han att flera kommuner som tidigare har betalat för LSS-platsen nu har sagt upp sina avtal. "På Mo Gård i Finspång kostar en vårdplats i snitt mellan 4000 och 5000 kronor per dygn. Trots detta får Finspångs kommun bara ersättning med 2000 kronor per dygn enligt utjämningssystemet för LSS. Detta gör att Finspångs kommun får ekonomiska problem samtidigt som någon annan kommun sparar motsvarande pengar. Det är orimligt", skriver han.
Följa upp
Axén vill veta vad Österberg tänker göra för att förändra utjämningssystemet så att kommuner kan få ersättning för hela kostnaden och för att antalet platser inom LSS inte ska minska på grund av att kommuner är rädda för att få ett stort kostnadsansvar.
Sven-Erik Österberg svarade att utjämningssystemet inte stöder en överflyttning av ärenden mellan kommuner eller att avtal om kostnadsansvar sägs upp. Han menade att det inte finns någon bestämmelse i LSS som gör det möjligt för en kommun att flytta över ärendet till en annan kommun. Han förklarade att socialstyrelsen och länsstyrelserna har fått i uppdrag att följa upp hur bestämmelsen om möjligheten att sluta avtal fungerar, vad som hänt med de avtal som finns och eventuella konsekvenser för den enskilde.
"Den schablonkostnad som används i LSS-utjämningen är en genomsnittlig kostnad för varje LSS-insats per person i landet, vilket inte skall förknippas med den faktiska kostnaden per person. En kommun kan anse att den inte får kompensation för en enskild person som har en insats som överstiger schablonkostnaden, men kommunen kan å andra sidan ha andra personer som får insatser som understiger schablonkostnaden. Utjämningssystemet skall ses som en helhet och har kommunen generellt höga faktiska kostnader får den i allmänhet också bidrag från systemet", svarade Österberg bland annat.
Han påpekade också att LSS är en rättighetslagstiftning. "Den som uppfyller kraven för de i lagen angivna insatserna har rätt till dessa" .
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!