– Det var min särbo som lockade mig att börja rida och det är verkligen världens bästa hobby, säger han på väg in från hagen med hästen Ceili som han snart ska sitta upp på.
Han ser rutinerad ut, men förklarar med ett skratt att han knappt hade sett en häst för två år sedan. Nu är han lektionsryttare året om. En gång i veckan åker han från Norrköping, där han bor, till Finspång för att lära sig mer. Till hösten blir det två gånger i veckan. Och för andra året är han en av deltagarna i det årliga vuxenridlägret.
Bredvid Per går Anna Tegman, 53 år, från Tyresö med en liten fjording. Anna är synskadad med det hindrar henne inte från att delta.
– Det är sjunde året som jag är här med min syster, Eva Hammar. Vi har inte så mycket liknande verksamhet i Stockholm. Så när vi hittade det här lägret kändes jättebra. Vi bor här, äter här och umgås, säger hon.
Lina Behrmann, som beskriver sig själv som Ryttarkamraternas allt-i-allo, finns på plats för att bland annat hjälpa till med hästarna. Hon är även den som lagar maten till lägerdeltagarna.
Och nu är det sista dagen för den här gruppen. Men ytterligare en grupp står på tur.
– Intresset för att vara med är jättestort. Vi har till och med deltagare från Sundsvall, säger Lina och räknar till att det nog är elfte året som det anordnas vuxenridläger.
I ridhuset väntar ridlärare Cecilia Gustafsson. Den extrema värmen har gjort att deltagarna helt enkelt tvingats rida under tak hela veckan, för att klara av hettan. Den planerade uteritten har fått ställas in.
– Det har varit väldigt varmt för dem, men de har kämpat på bra, berömmer Cecilia och berättar att det står bomträning på schemat idag.
Vilken är den största skillnaden att undervisa vuxna mot att hålla lektioner för barn?– Med vuxna kan man mer gå in på djupet, förklara saker mer i detaljer och så klart använda lite svårare ord.
Så kommer tre första ryttarna in med "sina" hästar. Eva Hammar, 62 år, drar fram en pall och med hjälp av den är hon snart uppe i sadeln. Hon medger att det efter en veckas intensiv ridning känns en hel del i kroppen.
– Ja, det är ju en fysisk aktivitet och nu är det sista dagen, konstaterar hon. Men av detta syns inget när hon ger hästen kommandot att börja röra på sig och snart både travar och galopperar hon.