Finspångsborna på den östra sidan av Finspångsån blir den sista söndagen i april väckta av de förenade frikyrkornas musikkår under ledning av P O Florebrandt och Peter Larsson. De startar klockan 05.00 vid slottet och går sedan via Slottsvägen-över Norrmalm ner mot Villavägen ned till Missionskyrkan där det blir frukost. Vidare över Östermalmsvägen-Laduvägen mot Norra Storängsvägen via gångvägarna till Dunderbacksvägen-Hårstorpsvägen-Södra Storängsvägen till Storängsgården. Vidare via Kapellvägen, Högalid mot Östermalsmvägen för att marschera ned till Bergslagstorget.
– Under marschens gång stannar de till vid olika äldreboenden och öppna platser där man ger en konsert. Det brukar vara uppskattat, säger Per-Erik Störe mångårig deltagare i Reveljen och med ett brinnande intresse för Finspångs historia.
I Viggestorp och på Finspångs västra sida kommer Finspångs Skolmussikkår att spela under ledning av Johan Åhs. De börjar klockan 06.00 i Viggestorp, för att sedan spela på olika platser på västra sidan av Finspång.
– Vårt mål är att de båda orkestrarna strålar samman vid Bergslagstorget vid cirka 9.30-tiden för att avsluta med en konsert. Klockan 18.00 marscherar musikkårerna från Netto via Östermalmsvägen till Finspångs Slott, där dagen avslutas med en konsert och orkestern spelar Svenska Arméns Tapto.
Känns inte Reveljen förlegat 2017?– Nej, jag tycker inte det. Musik förenar och det känns som att Reveljen fått en renässans de senaste åren. Det kommer mer och mer folk och lyssnar, säger Per-Erik Störe som komner laddad med sina cymbaler.
Reveljen har enligt uppgift sitt ursprung i Skarpskyttemusikkåren i Eskilstuna och kom till Finspång via en man vid namn August Waldemar Nahnfeldt.
Blåsmusiken som fanns i Finspång vid den tiden hade verkat sedan 1860 i olika skepnader. Den kom till stånd tack vare Carl och Augusta Ekman som hade ett stort musikintresse, och var frikostiga både med pengar och punch. Detta ledde till att brukskassören Sixten Hagelstein. Bröderna, tillika tjänstemän vid bruket, Alfred och Jakob Lindström tillsammans med bruksarbetaren Bark fick möjlighet att spela och praktisera sin musikalitét vid olika sammankomster såväl vid slottet som spelande av midsommarmusik vid dansbanan.
– Under årens lopp, sedan 1884, då det spelades Revelj för första gången har det gått upp och ner med spelandet och intresset för Reveljen. I skrifter har jag hittat att det sedan 1887 spelats Revelj kontinuerligt i Finspång. Från och med 1947 och fram till slutet av 1970-talet gick det en orkester på vardera sidan av Finspångsån och väckte Finspångsborna, berättar Per-Erik Störe.
Reveljen har spelats av olika blåsorkestrar under årens lopp. Den kanske mest udda orkestern som spelat Reveljen är Ljusets bröder som ställde till med förtret i det gamla brukssamhället Finspong. När det var dags för reveljen hölls tiden för start och vilken väg som skulle gås hemlig. Ljusets bröder kom först upp ur sängarna och gick före de andra med sina instrument. Instrumenten bestod av diverse saker som det gick att föra oljud med, plåtburkar, bleckpipor och fioler till exempel. Musikanterna var utklädda och en del av dem kunde inte betecknas som nyktra. Det var cirka 20-talet av Ljusets bröder. Deras inbördes konkurrens och upptåg fick Nahnfeldt att ilskna till och han sade:
– Nej, fy tusan pojkar, vi går åt Lotorp. Och så blev det.
Det medförde att även Lotorpsborna under ett antal år väcktes av Reveljen.