Låt oss prata lite allvar en stund. I dag tänkte jag att vi skulle gräva ner oss i samhällsmyllan till föreningslivet. Det där föreningslivet som finns med i paketet för den svenska modellen som vi med stolthet lyfter fram mellan varven. Just det föreningslivet är under hot.
Hotet kommer nog inte från de som skräms bort av de kanske lite mossiga och beslutströga former som föreningslivet demokratiskt vilar på. Hotet gäller snarare synen, viljan och attityden till ideellt arbete, det vill säga själva navet kring vad som får en förening att överhuvudtaget fungera och drivas framåt. Utan ideella krafter är det tvärnit, regression och slutligen förfall.
Föreningslivet har stora utmaningar i att rekrytera personer som är beredda att underkasta sig det ideella, där del av fritid och energi läggs på något som gynnar fler och dessutom över tid. Orsakerna till detta är flera och kan spåras i förändrade syner på arbetsliv, fritid, idrott, ekonomi och ökad individualisering.
Men det tittas, skrivs, läses och pratas elitidrott som aldrig förr. Det finns en omättlig aptit. Det vi inte lika ofta tänker på är att dessa elitutövare inte sällan har sina rötter från ett ”Björkliden” eller en ”Bruksvallen” någonstans innan de hamnat i en akademi, om vi nu tar fotboll som ett exempel. Rötterna är förutsättningen för den breda rekryteringen och själva basen som slutligen skapar denna elit, om det nu är elit som är ett av målen med det hela. Oavsett; där ute i rötterna är det bara hårt ideellt arbete som gäller för att över huvud taget kunna leverera något eller hålla något igång.
Men tyvärr måste vi kanske börja vänja oss vid tanken på att det vi kallar föreningsliv inte är för alltid givet om vi inte tillsammans bestämmer oss för att bevara det, om det nu är något vi vill ha kvar. En förening kan inte skötas av ”någon annan” dit vi bara kan lämna in våra barn för att hinna handla och träna själva och allt det där andra.
Undantagen finns så klart. Där det andas framgång, där står folk nästan på kö utanför för att få vara med och deltaga i glansen som omger det. Då går det lätt! Men troligtvis är framgången ett resultat av ett mångårigt arbete på ideell grund.
Denna krönikas mening är lika mycket stor respekt till alla ni som redan lägger ner kraft i något föreningsliv eller politiskt parti för den delen, som en uppmaning till alla ni som faktiskt skulle kunna göra något liknande. Alla behöver inte vara ledare, men material ska hanteras, matcher bokas, kassaböcker skrivas, linjer dras och korv och kaffe kokas. För det förväntar vi ju oss att det ska fungera!