Mjöldammen, Kraftkärret, Blektorpet, Lunddalen, Axsäter och många fler torp.
Om det, och om människorna som bodde i torpen, handlade ett föredrag, som Hans Lindberg, före detta utvecklingschef hos Finspångs kommun, höll hos PRO nyligen.
– När jag fick förfrågan från PRO, om att berätta om gamla torp i Finspång, blev jag först tveksam, sa Hans Lindberg. Men efter att ha funderat lite, så tackade jag ja till förfrågan.
– Och med hjälp av lite "lånta fjädrar", ska jag försöka få ihop nånting om några gamla torp. Då tänker jag i första hand på en artikel i Östergötlands Folkblad 1941, skriven av dåvarande Finspångsprofilen Frans Dahlqvist och med rubriken "Torpen i Finspång avfolkas".
Hans Lindberg började med en historisk återblick:
– På en gammal karta från 1693 kan man se att det inte var så många torp i Finspång, trots att järnbruket varit igång i cirka 100 år då.
– Under 1700-talet byggs det mer bostäder inne i Finspång, men av de 700 anställda på järnbruket, bodde bara cirka 50 i centrala Finspång och övriga i bostäder och torp ute i skogarna.
Hans Lindberg visade också en karta med alla torp utprickade som fanns runt Finspång under slutet av 1800-talet, med såväl jordatorp, soldattorp som backstugor.
Hans Lindberg berättade även en del om torparna och deras familjer.
– Det mesta är hämtat från Frans Dahlqvists artikel, sa han.
Ingrid Westlund, som höll i PRO-mötet på Viberga, tackade Hans Lindberg med blomster:
– Och jag måste säga att det var fantastiskt intressant att få veta mer om torpen och torparna i Finspång, avslutade hon.