Jan-Erik Svenblad håller en guidad tur och berättar om flyktinglägret i Doverstorp.
Stipendiet som delades ut på onsdagens möte i kommunfullmäktige bestod av blommor, diplom och 10 000 kronor.
– Vi har vetat om det här några veckor, så det var ingen överraskning på det sättet, säger Jan-Erik Svenblad, från den ideella föreningen som med flera guidningar per år håller minnet av flyktinglägret vid liv.
Det var under andra världskrigets slutskede mellan åren 1944 till 1946, som Doverstorps flyktingläger byggdes upp. Först kom svensktalande medborgare från Estland, som flytt med båt tillsammans med sina familjer undan den ryska invasionen 1944. Omkring 6 000 ester ska ha passerat lägret i Doverstorp.
– Lägret var som en egen stad med gatunamn, vattenverk, arbetsförmedling, badhus med finsk bastu och fler än 100 baracker där flyktingarna bodde. Allt tyder på att det var det största enskilda flyktinglägret i Sverige, berättar Jan-Erik Svenblad.
Estländare bodde i lägret fram till våren 1945. Lägret byggdes sedan snabbt om till karantän med taggtrådsstängsel runt om för att hindra eventuell smittspridning när polska kvinnor i omgångar kom från de beryktade koncentrationslägren Auschwitz, Ravensbrück och Bergen-Belsen. De kom till Sverige tack vare Röda korsets räddningsaktion ”de vita bussarna” ledd av greve Folke Bernadotte som lyckades förhandla med SS-chefen Himmler om att släppa fångar i krigets slutskede. Mellan 1 500 till 2 000, kraftigt utmärglade polska kvinnor kom till lägret.
Förutom diplom och blommor innebar stipendiet också 10 000 kronor.
Åsa Johansson (C) berättade om juryns motivering till att föreningen Doverstorps flyktingläger tilldelades kommunens demokratistipendium.
Vad ska ni använda vinstsumman till?
– Vi planerar för att ha QR-koder på området, så de som kommer dit kan. Sedan är den tredje upplagan av boken om flyktinglägret i Doverstorp på väg. Exakt vad vi ska använda vinstsumman till vet vi inte ännu, säger författaren Anna Hellerstedt.
Varför är det viktigt att minnet av flyktinglägret i Doverstorp lever vidare?
– För att vi ska kunna lära oss av historien och inte upprepa samma misstag igen, fast det verkar svårt. Jag är personligt engagerad eftersom båda mina föräldrar tvingades fly när Sovjetunionen skulle bygga stora militärbaser där de bodde. Jag växte upp i Finland och där uppmärksammas de här minnena från andra världskriget på ett helt annat sätt än i Sverige. Så när jag kom hit blev jag upprörd och började jobba med lägret i Doverstorp, säger Jan-Erik Svenblad.