- Vi blir 170 personer på firandet i Kulturhuset, det ska bli fantastiskt roligt , säger ordföranden Kent Backman, när vi träffas i PRO-lokalen på De Wijks väg i Finspång. Även sekreteraren Lars Hammarlund och Ulla Johansson, tidigare ordförande i föreningen, är på plats för att berätta om det stundande jubileet.
Firandet infaller i dag, fredag, nästan på dagen 75 år sedan ett 40-tal personer hade slutit upp för att starta en pensionärsförening i Finspång. Mötet slutade med att 32 av deltagarna löste medlemskap. Till ordförande valdes Carl Winell och samtidigt klubbades en årsavgift på två kronor. Sedan dess har ett antal ordföranden kommit och gått. Kent Backman är den 20:e i ordningen.
Trots förändringar finns en röd tråd genom föreningens historia - opinionsarbetet.
– Vi har hela tiden jobbat för viktiga frågor som rör oss medlemmar och deras bästa, och det är också vårt syfte, säger Ulla Johansson.
I jubileumshäftet som hon och Lars Hammarlund sammanställt kan man bland annat läsa om hur medlemmarna protesterade mot en tänkt nedläggning av Finspångs lasarett, både 1988 och 2003 .
– Det har varit en följetong, konstaterar Lars Hammarlund.
År 1993, när det aviserades att Posten 2 skulle läggas ner, var PRO-medlemmarna inte heller sena att säga sitt, bland annat genom namnunderskrifter.
Även folkbildning har funnits med på agendan. 1967 startades ett antal studiecirklar som skulle underlätta för trafikanterna när det blev högertrafik.
Det finns också lite mer jordnära frågor som ventilerats på sammanträdena men som också krävt sina beslut. En av dem är vad kaffet ska kosta på mötena. 1964 fastslogs att priset skulle vara två kronor från och med nästkommande år. 1973 höjdes det till 3,50 kronor , något som ansågs vara rejält tilltaget men förklarades med att priset inkluderade lokal omplacering av bord samt betjäning. Dessutom skulle föreningen subventionera med 50 öre.
– Kaffet diskuteras fortfarande i bland, skrattar Kent Backman
Vilka frågor skulle ni säga har varit de viktigaste under åren?– Bostadsfrågan för pensionärerna är en och den är fortfarande aktuell. Förr handlade det mest om att standarden var så dålig så är det inte längre. Nu är det tillgängligheten i stället. Hissar saknas i många trapphus. I de trapphus det finns är det i flera fall en avsats som gör det svårt att ta sig in och ut ur hissen, konstaterar Lars Hammarlund.
Ulla Johansson nämner också bristen på samlingslokaler. Föreningen har fått byta flera gånger.
– Vi brukar vara över100 personer på våra möten och det är för dyrt för oss att hyra Kulturhuset, konstaterar hon.
Samtidigt visar siffror att medlemsantalet för PRO i Finspång sjunker.
– Så är det överlag i PRO. Även om man inte har möjlighet att komma på mötena kan man ju tänka att vi ändå driver frågor som gynnar dem, tillägger hon.
Idag finns 676 medlemmar i Finspångsföreningen. Det är 200 färre än toppåret 1994.
- De som idag är 65 plus känner sig nog inte tillräckligt gamla för att gå med, de har fullt upp med andra aktivteter. Det finns mer att välja på idag, analyserar Lars Hammarlund.
Kent Backman tillägger:
– Vi har tankar och idéer för hur vi ska jobba med den här frågan. En del i det är att verkligen se till att de känner sig välkomna till alla våra aktiviteter.