Finspång
Jan-Erik Karlström började med en brasklapp – allt han skulle berätta var inte sant.
– Dokumenten speglar den tid de skrivits i men ger sällan svar på de frågor vi har i dag, förklarade han.
De pusselbitar som saknas i historiens väv tog han sig frihet att brodera dit själv.
Ämnet för dagen var ”Den första stora valloninvandringen till Sverige”.
Alltsammans började med en belgare vid namn Willem De Besche. Han föddes 1573 i Liege i Belgien och kom som 22-åring till Sverige. Han lyckades arbeta sig upp inom gruvnäringen och hade änkedrottningens öra. Men till slut hamnade han i ekonomisk knipa och fick segla till Amsterdam med järn och mässing för att kunna lösa in växlar. Då träffade han en Steven Gerard och berättade om hur fantastiskt det var i Sverige och hur man hittade till en perfekt by i Östergötland där det fanns ett nedlagt kronobruk, massor av skog och segelväg till Östersjön.
Den byn skulle så småningom bli Finspång och här skulle De Besche också dö 1647. Innan dess hade Gerards svåger, Louis De Geer fått nys om stället och bestämt sig för att etablera sig där.
Men han behövde kunnigt folk och tog därför med sig folk hemifrån.
De första vallonerna skrev på sexårskontrakt och fick ta med sig både lärare och präster. Men det fanns en klausul om att om man efter ett år längtade hem för mycket – då fick man återvända. Men många stannade kontraktsperioden ut. Totalt ska cirka 900 ha blivit bofasta svenskar.