Vi träffar Johan Skullman på hans gård i Flasbjörke, där han utbildar grupper i uteliv, beredskap och överlevnad, tillsammans med sin son.
– Det handlar om att backa ur det serverade, allt det vi tar för givet och börja tänka med framförhållning, förklarar Johan.
I en kris kan du antingen bli innovativ eller passiv och uppgiven. Blir du det senare har du minskat sina chanser för överlevnad väsentligt, resonerar Johan.
Här i Norden ser vi en ökning av översvämningar, jordskred och stormar som fäller träd. Kommunalt vatten kan bli kontaminerat av bakterier.
– Så det är lite naivt att tro att vi alltid kommer att klara oss här i lyckliga Svedala.
Under Johans utbildningar på gården får man laga sin egen mat, göra upp eld, rena vatten och lära sig att hantera verktyg samt första hjälpen.
– Inte bara "vilken utrustning ska jag hem och skaffa nu?", utan "vad måste jag klara av?"
– Riskhantering och säkerhetsmedvetenhet är centralt när MSB skickar ut sina broschyrer som handlar om hur du förbereder dig på naturkatastrofer och krig, men det är i stort sett ingen skillnad mot hur du förbereder din packning på en utflykt en helg eller vecka i fjällen.
Johans filosofi är: Är du beredd på friluftsliv är du beredd på en kris. Ur det ljuset tror han att vi hanterar krisen bättre – du har redan vänt det till något positivt.
Broschyren som Myndigheten för skydd och beredskap nyligen skickat ut till alla hushåll är tjockare än den föregående, som gavs ut 2018.
– Men ändå saknar den en del vettiga tips – att ta ett steg till. Broschyren är bra och pedagogisk, men det blir så kortsiktigt, säger Johan.
En stor fotogenvärmare är bra att ha hemma, men vad händer om du tvingas fly? Den kanske får plats i bilen, men vad händer när bensinstationerna ligger nere?
– Jag kan inte bygga fast mig i en prepperlösning hemma och måste jag dra därifrån har jag ingenting. Det står inte ett ord om hur jag gör då, säger överlevnadsexperten och fortsätter:
– När infrastruktur slås ut är hemmet ofta den sämsta platsen att vara på. En stad är alltid ett strategiskt viktigt mål för en ockupationsmakt eller ett kuppföretag.
Sverige är fortfarande väldigt tillgängligt med stora skogsarealer och många färskvattensjöar, vilket är bra förutsättningar till att söka skydd, menar Johan.
– I en verklig kris, när det handlar det om att överleva gäller det att flytta både fysiska och mentala gränser och för att kunna göra det i en verklig situation måste man ha tränat på det, det är inget man bara gör.
Johan tycker att broschyren borde uppmana folk att söka utbildningar i friluftsliv och beredskap.
– Och varför inte ge mandat till kommunerna, inom ramen för deras lokala beredskapsnivå, att arrangera exempelvis kringvandring för skyddsrum?
Hur tycker du att gemene man ser på beredskap sedan den förra broschyren kom ut?
– Det finns en liten skara invaggad i att det är som på Naked and Afraid och liknande såpor, för att det är lite tufft och fränt. Men de kommer nog bli chockade när de sätter sig i den situationen.
Samtidigt ser han fler och fler människor, framförallt efter pandemin, som har börjat förstå att beredskap kanske inte är så enkelt. Han är väldigt kritisk till influencers som försöker utbilda via sociala medier utan att vara utbildade själva.
– Är det någon som låter väldigt förtroendeingivande kan den som tittar känna "wow, är det så man ska göra?", men det de gör kan vara taget helt ur sitt sammanhang eller totalt bananas.
Han är inte heller imponerad av Tv-program som Elitstyrkans hemligheter eller Alone, som han menar ofta innehåller rena felaktigheter.
– Bear Grylls har blivit en ikonisk figur, men han skulle ha blivit av med sin licens om han hade varit formellt utbildad överlevnadsinstruktör. Att exempelvis dricka urin eller äta direkt från kadaver är ingenting som du ens överväger om du vill överleva. Det blir sensationshysteri även i de här enkla sakerna.
Han gillar inte att prata om prepping, särskilt inte den amerikanskt klingande sorten.
– Den blir ofta felaktig och väldigt egoistisk. Där bygger enslingar in sig i skydd med lager för att klara ett kärnvapenkrig och ska käka vita bönor i tre år.
Han betonar också att det inte bara handlar om prylar. Mjukdelen är lagkänslan: gatan, byn eller bostadsrättsföreningen man bor i.
– Om allt faller samman gäller det att hålla ihop snarare än att klara sig själv, annars kommer man inte räcka länge.