Det var i början av det här året som Pernilla Ainerfors fick akut problem med smärta och blödningar från underlivet. Hon kontaktade Kvinnokliniken på Vrinnevisjukhuset med hopp om att få snabb hjälp.
– Men jag fick tid några veckor senare. Det fanns helt enkelt ingen tidigare tid, just då var jag lite smått skräcklagen, säger hon.
Undersökningen visade inget onormalt, däremot cellprovet som togs vid samma tillfälle.
– I april kom beskedet om att jag hade cellförändringar och att jag skulle få komma för ny provtagning inom tre till sex månader. I början tänkte jag inte så mycket på att jag inte fått någon ny kallelse, men framåt sommaren började jag fundera. Och för några veckor sedan började jag verkligen fundera, men eftersom jag själv jobbar inom vården, så vet jag ju hur mycket de har att göra, tillägger hon.
Till slut bestämde sig Pernilla Ainerfors för att kontakta Kvinnokliniken. Men det var inte så lätt som hon först trodde.
– På hemsidan står det att telefontiden är mellan sju och tolv. Men kvoten fylldes jättesnabbt så jag lyckade inte komma fram på flera veckor. Jag kände mig jättefrustrerad.
Pernillas pojkvän Tobias Malmström såg flickvännens frustration och kände även han en stor oro för vad cellprovet visat.
– Pernillas välbefinnande är också mitt välbefinnande, så jag försökte också ringa flera gånger men det var samma sak för mig. Kvoten var fylld och jag kom inte fram. När jag pratade med dem i växeln var de fullt medvetna om problemet, säger han och jämför situationen med ett lotteri.
I början av den här veckan kom Pernilla till slut fram och fick prata med en sköterska.
– Hon tittade igenom min journal och såg att jag skulle fått en kallelse tidigare och att de helt enkelt missat mig. Det känns verkligen inte bra. Jag skulle få en kallelse nu, men frågan är när den kommer och hur länge jag sedan måste vänta på provtagning igen, säger hon.
Både Pernilla och Tobias menar också att det måste finnas ett enklare sätt att komma fram till vården.
– Att mötas av en telefonsvarare som ber patienten att återkomma nästa vardag är inget man som orolig patient vill höra.Varför inte ha ett kösystem så att man får sitta och vänta i stället. Det är trots allt bättre. Det viktiga i sådana här lägen är att få prata med någon. Och jag tänker också på dem som har ännu värre problem än Pernilla, säger Tobias.
Patrik Karlsson, verksamhetschef på Kvinnokliniken på Vrinnevisjukhuset betonar att han inte kan uttala sig i enskilda ärenden.
– Men jag beklagar verkligen det som inträffat för den enskilde i det här fallet. Det är olyckligt, tillägger han.
Hur vanligt är det att man missar att skicka ut kallelser?– Det vet jag inte, men här är det uppenbarligen den mänskliga faktorn som är orsaken. Vi försöker ändå säkra upp så att alla kallelser kommer ut. Och i det här fallet var det väldigt bra att patienten låg på och till slut kom i kontakt med oss.
Men problemet har just varit att komma i kontakt med kliniken under telefontiderna, är det något ni känner till?– Trycket på vår klinik är alltid stort men det går också upp och ner. Jag vill ändå påpeka att vi alltid snabbt tar hand om medicinskt prioriterade fall. Nu tar jag med mig de här synpunkterna, så får vi titta på hur vi kan skapa större tillgänglighet.