Hon är journalisten och författaren, som gett "alkisbarnen" ett ansikte. Inte minst via hennes två självbiografiska succéromaner "Kärleksbarnet - en berättelse om alkohol, bingo och brutna löften" samt "Hungerflickan - en berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan".
Inte nog med att hon var alkisbarn, utan hon blev även mobbad i skolan och senare i livet matmissbrukare. Det var ett omskakande föredrag, som dock även hade sina ljusa inslag.
– Jag är trebarnsmamma, matmissbrukare och alkisbarn. Jag brukar säga att allt det där är jag himla stolt över och jag försöker få alla andra som har samma eller liknande erfarenheter som jag, att också vara stolta över sina erfarenheter och använda sig av dem på ett positivt sätt i vuxenlivet.
Hon berättade om sin uppväxt, med mamman som var chefssekreterare och pappan en aktad journalist.
– På ytan såg allt perfekt och bra ut, men under ytan var båda mina föräldrar alkoholister och inne var det kaos. När jag blev vuxen kastade jag först bort alla erfarenheterna från min uppväxt och skulle minsann klara mig själv.
– Det gick ganska bra, tills den dagen då jag själv fick barn och var 37 år. Då dök barndomsminnena upp igen och jag såg mig själv i min lilla kille Elliott, exempelvis när min mamma tog min lilla hand och lade den på en het spisplatta, för att lära mig att inte göra så någon mer gång...
– Hennes metod fungerade ju, för jag aktade mig för spisen därefter. Men för mig blev den metoden fullständigt obegriplig, hur en mamma kan gör så. Och flera andra minnen dök upp, när jag själv blev mamma och inte kunde fatta hur min mamma hade gjort med mig.
– Men när jag var tio år och det var som värst, flydde jag till en annan familj och stannade där i två veckor och ville aldrig mer gå hem. Men jag tvingades hem och tänkte då som nu, att barn har inga rättigheter.
– Jag fick i alla fall med mig ljusa minnen från den här andra familjen och det är viktigt att vi som har svarta minnen också försöker ta med oss ljusa minnen från barndomen, för att få balans i ens livspussel.
– Och med det här menar jag att man ska vara stolt över alla sina minnen och erfarenheter från barndomen. Det märker jag när jag är ute och talar i skolor, för efteråt kommer det fram barn, som har liknande problem och vill prata med mig. För då vet dom att jag vet, hur det är...
Hillevi Wahl kom också in på sin medverkan i TV-serien Djävulsdansen, där första avsnittet sågs av hela en miljon tittare.
– En fantastisk siffra, som visar hur stort intresset är för missbruksproblemen. Där berättade jag själv om min uppväxt i en alkoholistfamilj och bland annat hur nära det var att jag själv dödat min mamma, när jag mådde som sämst, med en stekpanna, men stoppade mig själv, när stekpannan var några centimeter från hennes huvud.
Hon kom också in på det faktum, att vissa barn, som har missbruksproblem hemma, ändå klarar sig bättre än andra.
– Det absolut viktigaste, som de barnen gör, är att be om hjälp. Det kan vara livsavgörande för många, men det kan vara svårt, eftersom vi idag lever i ett samhälle där alla ska klara sig själva. Men det är jättedåligt.
Ett 20-tal åhörare kom till föredraget, som hölls i IOGT-NTO:s föreningslokal Hvilan i Torstorp.
Per-Åke Andersson, vice ordförande i föreningen, sa så här:
– Vi behöver mer kunskap om dessa så kallade alkisbarn, så vi kan fånga upp dem och hjälpa dem. Och såna här föredrag, som det Hillevi Wahl höll, kan hjälpa till att ge oss mer av dessa kunskaper.