Olivia Hint tycker det är viktigt att vi vågar prata om psykisk ohälsa, och förlossningsdepression. Det är lätt att känna sig ensam och tro att det är något fel på en, speciellt när man ser alla lyckliga bilder och inlägg i sociala medier, menar hon.
Vad händer med en när känslorna för det lilla knytet som man har väntat på och längtat efter plötsligt börjar förändras? När lyckoruset och kärleken förbyts mot ilska, sorg eller apati. När bebisen i famnen mer känns som en börda.
Och så samtidigt: Alla skuldkänslor. Skammen, det dåliga samvetet över att inte vara lycklig, vara där i nuet, villkorslöst.
Fråga Olivia Hint i Grytgöl. Hon vet.
I dag mår hon bra. Även om känslorna efter förlossningsdepressionen fortfarande gör dig påminda när vardagen blir för stressig eller högljudd.
Allt började när Walter, som efterlängtad lillebror till då tvååriga storasyster Freja, föddes våren 2018. Efter ett par månader började ovälkomna känslor smyga sig på hos Olivia. Dygnen fylldes inte bara av bebisgos längre.
– Med första barnet kan man sova när barnet sover. Nu gick det inte längre. När Walter sov tog jag hand om Freja. Jag sov även väldigt dåligt på nätterna. Och det påverkar måendet något enormt.
Familjen drog även igång en husrenovering under tiden som Olivia var gravid med Walter. Till slut blev det helt enkelt för mycket för henne.
– Jag kände ingen glädje, ingen lycka. Allt var bara pest och pina. Jag var matt och en tråkig människa. Jag var aldrig glad, tyckte inget var roligt längre. Jag älskar mina barn, men jag kände ändå ingen glädje för dem, berättar Olivia, som valde att ta upp det hon kände på barnavårdscentralen.
– BVC-sköterskan där är toppen! Hon tog det på allvar och såg till att jag fick en samtalskontakt via vårdcentralen. Jag var där på samtal ett par gånger. Men jag tyckte inte att det gav så mycket, vi klickade nog inte riktigt.
Olivia började ändå känna att hennes mående stabiliserades, även om hon fortfarande mådde dåligt.
– Jag hade ångest, var lättirriterad. Det var jättetufft.
Hon säger att det var "nödlösningar på allt", för att lyckas hålla ihop dagarna.
– Min son kunde bara sova på mig och ville vara på mig hela tiden, jag kunde inte lägga ner honom. Jag fick panikkänslor, kände mig låst, jag ville ju ägna tid åt hans storasyster också.
Olivia Hint har två barn, en son på fem år och en dotter på sju år, och det var efter att sonen fötts som Olivia började känna sig deprimerad.
Ett sätt som Olivia får utlopp för sina känslor på är att skriva. I ett känslofyllt inlägg på sin Instagram beskrev hon hur hon kände och tänkte. Ett inlägg som många därute interagerade med. Hon insåg att hon inte var ensam om att känna så här.
– Många har skrivit att de känner igen sig. Det blev en bekräftelse på att det är fler som mår dåligt. Att känna att man inte är ensam. Det är fler och fler som skriver om det, men det är ändå väldigt tabubelagt. Tyvärr.
Olivia tänker att inlägg som dessa fyller ett tomrum, där flera med samma problematik kan mötas och prata om hur de mår. Något sådant, som samtalsgrupper, erbjuds inte inom vården.
– Vården har mycket att utveckla där, menar Olivia som tänker att det borde erbjudas "mammagrupper" för förlossningsdeprimerade precis på samma sätt som för nyblivna mammor:
– Det borde man starta, för att få prata med andra, det ger mycket.
Olivia Hint tycker att det borde erbjudas "mammagrupper" för förlossningsdeprimerade precis på samma sätt som för nyblivna mammor.
Ett råd till andra, som hon själv hade behövt höra under tiden som hon mådde dåligt, är att inte "bara" vara mamma, utan att prioritera sig själv också.
– Det är jätteviktigt med egentid. Umgås med vänner. Det är viktigt att vara ifrån varandra med, att få andas och återhämta sig. Att man får sakna sina barn ibland.
När man mår dåligt är det lätt att fastna hemma, man blir tröttare, och till sist blir det en dålig spiral.
– Då gräver man ner sig ännu mera. Det är viktigt att ändå försöka komma iväg, säger Olivia och fortsätter:
– Och våga be om hjälp från nära och kära. Man är inte en dålig mamma bara för att man mår dåligt.
Idag mår Olivia Hint mycket bättre. Men känslorna efter depressionen gör sig påminda då och då.
Att komma iväg och träna är också ett tips som Olivia gärna ger andra.
– När barnens pappa var hemma försökte jag komma ut och springa, bara få andas själv. Försöka få lite energi. Om så bara 30 minuter. Jag älskar löpning, det är min grej.
Hon gick även på "mammaträning" i Norrköping, där barnen följde med i barnvagn.
– Vi var ett helt gäng, vi var ute och sprang och gjorde övningar som passade när man hade barnvagn. Det var kul att träffa andra mammor.
När Walter var 18 månader kände Olivia att hon började må bättre. Livet kom in i nya rutiner med jobb, förskola och fritidsintressen. Men även om det är sex år sedan kan hon fortfarande känna av de jobbiga känslorna:
– Speciellt när barnen gråter, ibland låter de som bebisar, då kan det trigga mina känslor.
Symptom på förlossningsdepression är svårigheter att känna glädje, energin försvinner och koncentrationsförmågan blir sämre.