Oklara regler för hjälpmedel har drabbat patienter
Landstingets regler för hjälpmedel är så otydliga att de kan tolkas på olika sätt. Det har i slutänden drabbat patienterna med förseningar och felleveranser.Därför har tre hjälpmedelskonsulter anställts för att göra reglerna tydligare.
Eva Zetterberg är arbetsterapeut i Finspång och arbetar med att prova ut hjälpmedel. Hennes arbete kommer att underlättas om reglerna börjar tolkas på samma sätt i hela länet. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
Övergripande policy
I landstingets hjälpmedelspolicy går att läsa följande: "Tillhandahållande av hjälpmedel ska planeras i samverkan med den enskilde och/eller närstående. Den enskilde och/eller närstående ska delta i processen och ha inflytande i de val som görs. Det är landstingets ansvar att besluta om vad som kan förskrivas som hjälpmedel inom landstinget och vad som kan tillhandahållas mot bakgrund av policy och anvisningar."
- Det där är en övergripande policy som inte går att använda i detalj. Det finns väldigt mycket oklarheter. Till exempel förflyttningsredskap, det kan vara allt ifrån en käpp till en elrullstol, säger Karin Lannerhjelm.
Decentralisering
Bakgrunden är att det ekonomiska ansvaret för hjälpmedel i länet decentraliserades för två år sedan. Förut var det Hjälpmedelscentrum i Linköping som bar ansvaret, men nu har närsjukvården tagit över det. I och med det tappades det länsövergripande perspektivet.
Den 10 januari i år anställdes tre hjälpmedelskonsulter, som tillsammans ska arbeta fram ett förslag på hur man återigen ska kunna tolka reglerna på samma sätt i hela länet.
- Det är svårt att detaljstyra för då blir det väldigt fyrkantigt, säger Gunilla Karlsson, som är den hjälpmedelskonsult som ansvarar för de östra länsdelarna.
Drabbar patienterna
Konsulterna ska bland annat fördjupa sig i hur man gör i andra delar av landet, ta reda på vilka nyheter som har dykt upp och vilka behov det är som ska tillfredställas. Enligt Karin Lannerhjelm har otydligheterna drabbat personalen, vilket i sin tur har drabbat patienterna med förseningar och felleveranser.
- Krånglar det för oss tar det längre tid att få fram rätt hjälpmedel, säger hon.
Den som vill ha ett hjälpmedel måste få det förskrivet. Det sker genom ett besök hos en förskrivare som är godkänd av landstinget, exempelvis en sjukgymnast eller arbetsterapeut, eller genom ett hembesök. Tidigare kostade besöket 50 kronor, men efter årsskiftet höjdes avgiften till 80 kronor. En avgift som ingår i högkostnadsskyddet. Patienten betalar för bedömningen och besöket - inte för hjälpmedlet i sig, vilket är kostnadsfritt.
- Vi bedömer personers behov, inte deras önskemål. Man kan inte välja hjälpmedel. En del kanske inte behöver hjälpmedel, utan träning, säger Karin Lannerhjelm.
Om en person bedöms behöva ett hjälpmedel, erbjuder landstinget alltid det lägsta prisalternativet.
- Det är stora problem när det gäller kostnader för hjälpmedel. Efterfrågan är större än tillgången på pengar. Så har det alltid varit, säger Karin Lannerhjelm.
De nyanställda hjälpmedelskonsulterna räknar med att kunna lämna ifrån sig ett konkret förslag på förändringar framåt sommaren.
Så jobbar vi med nyheter