Christina Dahl är tämligen nyinflyttad i Finspång. För ett par år sedan köpte hon det gamla orangeriet vid herrgården i Lämneå. Som ordstävet lär oss så leder det ena nya ofta till det andra. Till hösten gör hon sålunda ännu en helt ny sak i sitt liv. Då debuterar hon som kommunpolitiker i Finspång. Inför valet står hon på femte plats på moderaternas valsedel; vilket bör räcka till en ordinarie plats bland de folkvalda i kommunen.
Jag träffade Christina Dahl på moderaternas ”Sverigemöte” på Svenska Mässan i Göteborg under Kristi himmelfärdshelgen. Hon var på plats tillsammans med flera moderater från Finspång, däribland gruppledaren Inge Jacobsson. Det var Inge som tipsade mig om nyförvärvet till partiet.
”Henne borde du träffa sa Inge”. Och så blev det.
Christina Dahl har förlagt en stor del av sitt 61-åriga liv i skolan. I över tjugo år har hon arbetat som rektor inom Stockholms stads gymnasieskolor. I sitt sista uppdrag som gymnasierektor var hon på Östra Real; en klassisk och vacker skola med anor tillbaka till 1600-talet.
"Så skulle det göras ännu en omorganisation inom gymnasieskolan i Stockholm. Jag kände då att jag inte orkade med att omorganiseras igen så jag bad att få slippa. Men det gick inte för sig. Så då tog jag mitt pick och pack och åkte rakt ut i bushen i Sydafrika som volontär på en skola där", berättade Christina för mig där vi stod mitt i vimlet på Svenska Mässan.
Tillsammans med sin dåvarande man hade hon varit en hel del i Sydafrika tidigare. Men livet som volontär var något helt annat.
"Det här var verkligen landsbygden. 28 mil från Durban och nästan fem mil från närmsta större by fanns skolhuset där jag var volontär. Jag bodde i ett rum utan vatten och avlopp med en kokplatta i ena hörnet", sa Christina.
Efter ungefär ett år insåg hon att "hon behövde inkomster" och då åkte hon hem till Stockholm igen. Hon gick in som konsult på en grundskola i Tumba som hade mycket stora problem.
"Jag kom till ett Sverige som jag inte visste existerade. Här var en otrolig social misär, 46 olika språk och ett kulturellt virrvarr. Flera av pedagogerna på skolan gjorde fantastiska insatser; de såg arbetet närmast som ett slags kall. Jag la ner min kraft på att försöka få föräldrarna och de olika kulturerna att bli sedda och att bli delaktiga i ett gemensamt ansvar för att ge barnen chanser till kunskaper och framtidsmöjligheter. Efter två år av hårt arbete orkade jag inte mer", berättade Christina Dahl.
Hon sålde "allt hon ägde" och for tillbaka till Sydafrika. Den här gången stannade hon i fem år och arbetade framförallt i hotellbranschen.
Barn och barnbarn i Sverige drog henne hemåt igen. Christina bestämde sig för att hitta en fast punkt i tillvaron där familjen kunde träffas och hålla ihop banden. Att den där "fasta punkten" blev just Lämneå i Finspång var en slump - hon har inga band alls med Finspång sedan tidigare. Att det blev Östergötland var dock mer planerat.
"Jag är född och uppväxt i Linköping och jag har min mamma i Linköping och ett av mina barn bor med sin familj i Örebro så Östergötland och Finspång ligger bra till", sa Christina.
Vi talade mycket om skolan. Christina har djupa erfarenheter och insikter efter alla sina år i verksamheten. En sak hon vill försöka motverka är det slentrianmässiga talet om att "det där får skolan ta hand om." Hon tycker att "vuxenvärlden har abdikerat."
"Jag tror på varje individs potential att utvecklas och lyckas. Men det krävs delaktighet och ansvar från samhället utanför skolan. Det kan inte bara vara skolan som uppfostrar barnen", sa Christina Dahl som nu förbereder sig för att ta skolpolitiskt ansvar för Moderaterna i Finspång.
"Jag ska inom träffa kommunens skolchef och jag hoppas kunna ha möten med rektorerna före valet för att sätta mig in i hur skolornas verkligheter ser ut i Finspång", berättade Christina innan hon sprang iväg till ett nytt seminarium på Sverigemötet.