Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Nyanlagda passagen verkar fungera

Det handlar om nya passagen vid Viberga-rondellen.

Den nyanlagda passagen för fotgängare som ska korsa riksväg 51 vid Viberga-rondellen, ser ut att fungera som det är tänkt.

Den nyanlagda passagen för fotgängare som ska korsa riksväg 51 vid Viberga-rondellen, ser ut att fungera som det är tänkt.

Foto: Sören Boström

Finspång2020-11-28 08:00

Go'MORRON!

Människokroppen består av mellan 60 och 70 procent vatten. Det måste vara sant för det har jag läst i ett uppslagsverk. För mig verkar det vara vatten i överflöd. Jag har hört talas om att det finns personer som haft vatten i knäna och vatten i öronen och genom det torde fått extra påspädning av (vatten)procenten.

Även om jag nu tar mig vatten över huvudet, så vill jag anknyta till varför jag börjar orda om vatten. Härom veckan tog jag en kvällsrunda och råkade hamna i en kortvarig, men intensiv regnskur. Väl hemma var jag sur från topp till tå. Mobiltelefonen, en Doro, hade jag ena jackfickan. Den verkade inte hade tagit skada av motionen och regnet. Den var i varje fall inte blöt, som jag var. Under kvällen kunde jag ringa ett samtal och ta emot ett. Sedan hände inget. Doron var knäpptyst och svart och gick inte att ladda. 

På förmiddagen dagen efter besökte jag Örjan på Elon Ljud och Bild förklarade läget. "Jag behåller mobilen, så får vi se om det går att rädda den. Kom igen i eftermiddag, sa Örjan. Det gjorde jag. Svaret blev negativt. Patienten, Doron alltså, gick inte att rädda. Det räcker att en droppe eller för mycket fukt slinker in i elektroniksystemet, så är det go´natt. Bara att inhandla en ny mobil. Helt okontaktbar går det ju inte att vara, även om vissa i min omgivning redan tycker jag är nära den gränsen. Den nya tekniken har inte mig som sin bäste vän.

Den nyanlagda passagen för fotgängare som ska korsa riksväg 51 vid Viberga-rondellen har nu varit i bruk i över en månad. Vad jag kan konstatera, så fungerar det än så länge med godkänt betyg. Tidigare kunde man varje vecka se fotgängare, som konkurrerade med biltrafiken och tog den farliga genvägen genom rondellen. Det har jag inte sett sedan passagen blev ett faktum. Fotgängarna respekterar att gå över där de ska och nu gäller det att vi bilburna är på alerten, när vi åker in i passagen och ser till att inga olyckor sker.

Lillsjön ligger mellan Lillsjövägen och Linköpingsvägen. Vegetationen runt sjön tar över alltmer och den lilla sjön är numera inte större än en göl eller en tjärn. Anledningen hittar vi att sjön har hyresgäster i form av en sällsynt grodart. Länsstyrelsen sätter stopp för kommunen att rensa upp för att få en större vattenyta. Bra för grodorna, antar jag, men lite trist att den en gång pittoreska Lillsjön, som ligger några hundra meter från Finspångs centrum, inte har kunnat bevara den vattenspegel som den hade för 50 år sedan. Jag minns hur den såg ut 1966, när jag kom till Finspång.

I tidningen läste jag om Emelie Hårsmar som på sin löprunda i motionsspåret stötte på en varg. Ett möte som få får vara med om i sitt liv, utöver får som då och då råkar illa ut och blir svårt bitna eller dödade. Av förklarliga skäl är fårägarna inte någon vän av vargen. Den varg som Emelie mötte var troligen en ensam varg. Eller rent av en ensamvarg. En sådan håller sig undan och vill vara just - ensam.

Till min förtjusning läste jag att Grännäs IP i min uppväxtort Valdemarsvik utsetts till landets vackraste idrottsplats. Det var på tiden. Det har jag tyckt i 65 år. Jag är mer eller mindre uppväxt vid och på den gamla planen nära Valdemarsviken. Numera finns det en ny gräsplan en målvaktsutspark från den gamla och dessutom en konstgräsplan i närheten. Grännäs IP har expanderat under de senaste decennierna.

Valdemarsviks mest kände son, fotbollsspelaren och tränaren Nils Liedholm, började sin karriär i WIF. Jag har det gemensamt med Nils att jag gnott och spelat fotboll på samma gräsplan och nött samma gamla bänkar i omklädningsrummet som han. Ju äldre man blir, desto mera nostalgisk blir man om svunna tider.

Senaste ortskluringen verkade kvistig. Tommy Ståhl hade fått till en svårlöst ort. Tio rätta svar fick jag in och det är nog bottenrekord under alla år kluringen levt sitt glada (?) liv. Kanske var det några som hörde av sig när jag hade mobilproblem under ett dygn och inte var mottaglig för samtal eller sms. Ber om ursäkt för det. Hur som helst, Ljungaverk i Medelpad var orten jag efterlyste. Dessa hittade dit: Lars-Göran Alvarsson och Bill Persson, Finspång, Edit Andersson, Lotorp, Anne-Marie Karlsson, Sonstorp, Berth-Arne och Hilli Maxe, Borggård, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Yvette och Ronny Ripskog, Katterum, Christina Hertz och Torsten Heimstrand, Norrköping, samt Jan-Olof Ek, Kolmården. 

Lars-Göran Alvarsson har snickrat ihop den nya ortskluringen: Ho+vital+vokal. Svara som vanligt på 070- 413 14 62 eller sms:a.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!