– Siktar man på att öka befolkningen med drygt 8 000 personer till år 2035, då måste det också finnas en plan för det. Folk måste ha någonstans att bo till vettiga hyror. Det borde ha funnits mer planerad mark att bygga på i Finspång för länge sedan. Nu verkar politikerna ha vaknat till, så bättre sent än aldrig, säger det kommunala fastighetsbolagets vd som började sin nya tjänst 2 maj.
Den förre vd:n Björn Andersson finns fortfarande med i kulisserna.
– Jag visste knappt något om Finspång. Personalen och det runt omkring får jag nog snabbt koll på, en av mina styrkor är att coacha och få fram det bästa ur folk och skapa en teamkänsla. Men jag måste lära mig att hitta också och sätta mig in i olika projekt, berättar Hans-Erik och skrattar.
Han känns inte direkt som en blyg norrlänning, mer som en person som rakryggat säger vad han tycker och står för det.
– Det är inte bra att förställa sig. Jag är som jag är och tycker det jag tycker, klargör Hans-Erik som föddes i Örnsköldsvik 1962.
– Nu är det ”Foppa-land”. Peter Forsberg är inblandad i allt som händer däruppe och det tycker jag är bra.
Efter värnplikten i slutet av 1970-talet blev Hans-Erik kvar inom försvarsmakten i olika positioner på I 21 i Sollefteå. 1996 utbildade han sig till fortifikatör och hade hand om olika fastigheter inom försvaret.
1999 togs beslut om att bland annat I 21 skulle läggas ned och Hans-Erik avslutade sin militära karriär som major. 2001 öppnade Överstyrelsen för civilt beredskap en filial i Sollefteå där Hans-Erik fick en chefspost. 2008 bestämdes att en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, skulle skapas.
– Vi som var chefer var säkra på att de inte skulle röra oss i Sollefteå. Men precis innan semestern blev vi nedkallade till Stockholm och beskedet att verksamheten i Sollefteå skulle flyttas till Karlstad. Alla som ville fick följa med, men det var inte många som gjorde, berättar Hans-Erik som gav sig ut på arbetsmarknaden för första gången i yrkeslivet.
– Ja, så var det faktiskt. Jag sökte sex jobb, gick på fyra intervjuer och kunde välja på tre jobb. Jag tog då vd-rollen i Svenljunga bostäder i Västergötland.
Hans-Erik tog med sig hustrun Ann-Charlotte och barnen Per-Erik och Linda och flyttade till Borås.
– Det var ett gemensamt beslut och Per-Erik ville börja på hockeygymnasiet, så det passade bra. Min hustrus enda krav var att jag inte skulle använda fritiden till att vara tränare för ett hockey–eller fotbollslag som jag gjort tidigare. Arbetsmässigt triggade det mig att konstruera om hela verksamheten när det gäller de kommunala fastigheterna i Svenljunga. Under mina år byggde vi 20 procent nya lägenheter.
Vallonbygden med 1 840 lägenheter har 99,9 procent i uthyrningsgrad. Det står cirka 2 000 personer i kö till Vallonbygdens lägenheter.
– Det är ändå inte helt statiskt. Vi har 20–25 innehavare som säger upp sin lägenhet varje månad, så en viss omsättning finns det.
På frågan vad han ser som den största utmaningen i Finspång kommer svaret blixtsnabbt.
– Det måste byggas. Vallonbygden kan inte göra allt. Vi kan stå för 20–25 procent, sedan måste det komma in externa aktörer och bygga resten. Det bästa är att bygga kontinuerligt när det gäller kompetens och det blir också en bra anpassning till hyrorna. Jag har satt igång personalen att rita in tänkbara områden där vi eller någon annan kan bygga. Sedan måste det fram detaljplaner så fort det bara går.
Under året är tanken att familjen Olofsson ska flytta från Borås till Finspång.
– Ja, barnen är vuxna och bor inte hemma längre så det ska det bli. Att bo i Finspång gör också att det blir betydligt närmare till ”Ö-vik” och släkten där. Dessutom verkar det finnas jakt, fiske och natur här och det är mina stora intressen, säger Vallonbygdens nya vd.