Några månader hade gått av 1918 och vintern höll fortfarande Östergötland i sitt grepp med minusgrader – ja, ungefär som här och nu. Men må¨nga hade knappa resurser och därmed små, små marginaler. Ett exempel finns i Östergötlands folkblad (ÖF) från 19 februari 1918 där tidningen visar att man inte är riktigt så cyniska murvlar som en modern läsare ibland kan få uppfattningen av med tanke på hur man vid denna tid skriver ut namn på "självmördare" och brottsoffer utan att blinka.
Tidningen uppmärksammar en mindre händelse i Lotorp: "Miste kon gjorde i söndags lägenhetsägaren XX, Lövlund, Lotorp. Ett par dagar förut hade kon kalvat, och det var med glädje som XX såg en lösning i mjölkfrågan efter en strävsam väntan, då det många gånger varit svårt att skaffa foder. Förmodligen var s. k. mjölkfeber som tillkom, tog livet av kon och grusade förhoppningarna. Djuret var visserligen försäkrat, men lågt, och en förlust av 200-300 kronor uppstår. Det vore välbehövligt om någon toge initiativet till en insamling, som inbringade medel till en ny ko".
Den 27 februari visar det sig att det ges anstånd med "järnvägsanläggningen" från Finspång till Lotorp. ÖF skriver: "K. M:t har – enligt vad vi inhämtat – medgivit fr:h. K Langenskiöld, Hrr J. E. Ekman och Axel Ekman anstånd med fullbordandet av järnvägsanläggningen från Finspong till Lotorp". Banan hade från början börjat byggas av ägaren till Lotorps bruk Carl Ekman och i detta läge var det alltså sonen Axel Ekman som var involverad. 1918 var året då banan Lotorp-Finspång kom att ingå i Fiskeby bolag och i samband med detta förlängdes den två kilometer till Yxvikens sågverk. Ännu skulle banan vara i bruk i många år innan rälsen revs upp 1965.
I Finspång ställdes det till med en invigning den 14 mars som givetvis Östergötlands folkblad fanns på plats för att spegla. Det handlade om Finspongs teater och invigningstalaren hr Hahne höll ett kort invigningstal som väl kan ses som en insiktsfull spådom om samhällsutvecklingen 100 år senare om man så vill: "Erinrande om det gamla romareordet Bröd och skådespel, framhöll talaren att en av anledningarna till inflyttningen till städerna måste vara att söka i den brist på nöjen och förströelser som ofta gör livet på landsbygden så trist och enformigt. I detta avseende har Finspong allt för mycket landsbygd".
Efter detta tal spelades så skådespelet "Borgagård" vilket tycks ha gjort succé att döma av ÖF:s ord: "De livliga applåderna vittnade om publikens tillfredställelse med sin afton, och nöjd och glad gick man hem, sedan man lyckligt utkämpat striden om ytterkläderna i de av lätt förklarliga skäl icke så stort tilltagna ytterrummen".
I Tjällmo hade man på senare tid drabbats av märkliga skogsbränder men en bit in på februari fann man förövaren. Efter flera skogseldar i Tjällmo häktades en arbetare XX från Skönnarbo. Han erkände att han anlagt eldarna och så långt är allt gott och väl. Tidningen fortsätter: "Av allt att döma är XX sinnesrubbad. Sålunda påstår han i brev till personer i orten att han av Moses blivit utsedd till överstepräst i Sverige med fullmakt att offra människor och djur".
Rannsakningen uppsköts i väntan på fängelseläkarens utlåtande, risken är väl stor att den stackars mannen knappast fick vad vi skulle anse var adekvat vård för sitt tillstånd.