Boken All inclusive handlar om en författare som får i uppdrag att åka till en all inclusive-resort på Guadeloupe, i Västindien, för att skriva en roman som ska locka människor att åka dit. Men när dödsfallen börjar rulla in blir tillvaron allt mer märklig för författaren.
– Jag tar avstamp i en miljö, som för de flesta är rätt bekant. Det är en tacksam miljö att utforska och rent sociodynamiskt finns det mycket stoff att hämta där, säger Hans Gunnarsson.
Boken innehåller både svärta, sorg, glädje och komik.
– Så som livet gestaltar sig för det mesta, säger han.
Men det är inte bara författaren som läsaren får följa i boken. Det är en kollektivroman, där några av de andra resenärerna som åker till resorten också skildras.
– Det är en kollektivroman, samtidigt som det är en slags självroman. Dessutom är den något av en metaroman i den mening att den handlar om en roman som blir till.
Idén till boken kom när Hans Gunnarsson själv var på Guadeloupe. Han berättar att det då kändes som en miljö som han kunde använda sig av i sitt skrivande. Men någon särskild relation till all inclusive-resor har han inte.
– Inte mer än vad någon annan har. Jag har förstås varit på Guadeloupe, men den all inclusive-anläggning jag skildrar är inte den resort som jag var på. Utan den jag skildrar är fiktion. Det är ett sätt att skapa distans till det jag gör, att inte utgå från något befintligt.
Hans Gunnarsson är född och uppvuxen i Finspång. Han gick en treårig ekonomisk linje på Bergska skolan, gjorde sedan lumpen och flyttade från Finspång när han var 21 år gammal, då började han läsa kulturvetenskap i Örebro. Där kom han i kontakt med en kompis som skrev och i takt med att han läste alltmer började han också skriva.
– Jag lade det ena novellförsöket till det andra och fick blodad tand. Det är på den vägen som det hela började.
Han beskriver sin uppväxt i Finspång som en tid då han var vilsen och osäker på vad han ville göra med sitt liv. Det är något som han har skildrat i den tidigare utgivna romanen En jävla vinter.
– Det var mitt försök att skildra en frustrerad tid, såsom jag själv upplevde den, åtminstone delvis och på en fiktiv väg. Jag försökte sätta den tiden av mitt liv under lupp och pröva om det fanns en litterär bärighet i den.
Hans Gunnarsson tror att En jävla vinter har lästs av en del Finspångsbor, eftersom den utspelar sig på orten. Av de reaktioner som han har fått höra har de varit positiva, många har känt igen den känslan som han beskriver i boken.
– Men det var ingen uppgörelse med Finspång, utan snarare med mig själv.
Han besöker inte Finspång särskilt ofta längre, kanske en gång om året eller vartannat år. Han har inga släktingar kvar, men däremot vänner och en bror som jobbar i Finspång, men bor i Tjällmo.
Hans Gunnarsson har just nu ett nytt projekt på gång och även fler filmmanus inplanerade. Men vad det nya projektet handlar om vill han inte berätta.
– Det blir ointressant för mig att fortsätta skriva om jag berättar om det. Det är inte längre min historia då och magin försvinner. Den blir urladdad och lite död för mig på något sätt