"Nu vet jag att det går att göra saker"
Det var svårt många gånger och hon längtade hem. Men hon ångrar inte en sekund att hon åkte. För Tina, 19 år var volontärresan till Thailand något av det mest utvecklande hon gjort. - Jag har fått blodad tand, nu vet jag att det går att göra saker.
Tina Pistool är hemma i Finspång igen efter sin volontärtid i Thailand och Skåne.Foto: Gunnar Johansson
Foto:
- Jag har länge haft ett intresse för andra länder och kulturer, berättar Tina. Att det blev Thailand var en slump.
Tina åkte till den lilla byn Nong Prue som ligger sydost om Bangkok, tillsammans med sju andra ungdomar. Sammanlagt var det 21 svenska ungdomar som åkte till tre olika thailändska byar.
Lika många thailändska ungdomar fanns också på plats. Men ingen av thailändarna var därifrån, alla kom från andra delar av Thailand.
- Vi bodde en svensk och en thailändare i en värdfamilj i byn, berättar Tina.
Thailändsk kamrat
Två och en halv månad levde och arbetade ungdomarna i Thailand. Lika lång tid vistades de i Sverige tillsammans. Tina och hennes thailändska kamrat Nong bodde i Svalöv i Skåne. Även där bodde de i en familj.
- Man höll ihop med sin parkamrat hela tiden, säger Tina. Nong och jag lärde verkligen känna varandra, vi blev som systrar. I Thailand levde vi tillsammans, vi åt ihop, sov ihop, arbetade ihop. Jag kunde knappt nån thai och Nong var inte jättebra på engelska, så vi förstod inte varann så bra från början. Men vi lärde oss. Hon betydde verkligen jättemycket för mig.
Påfrestande
- Det kunde vara påfrestande att vara så inpå varandra, att hela tiden leva så tätt inpå varandra.
Nong kunde rädda Tina från att bryta mot en massa normer och regler som inte är lätt att känna till som främling.
- Vi har ju också en del oskrivna regler, men deras är strängare.
En viktig sak är hur man sitter. Man sitter i regel på golvet och då gäller det att man inte låter fötterna peka hur som helst, det kan vara mycket oartigt. Klädreglerna kunde vara förvirrande - ibland var det ok att bära shorts, ibland inte. Tina hittade inte riktigt logiken i det, och då hade hon stor nytta av Nong.
Återvinning
Tina och Nong undervisade i engelska i en skola i byn. Det viktigaste tycker dock Tina var det återvinningsprojekt som volontärerna i byn var med och drev tillsammans med byns skola.
- Mycket skräp bara slängs rakt ut på bakgårdar och gator. Eftersom en av våra uppgifter var att främja hållbar utveckling inom olika områden, så beslöt vi att jobba med återvinning.
De tog kontakt med skolan som de fick med sig. Skolbarnen tog med sig skräp hemifrån, som sorterades på skolan i stora tunnor. En hel del kunde säljas och för pengarna köptes skolmaterial och presenter till barnen.
- Tillsammans med barnen rensade vi också vägarna från skräp. Barnen var väldigt entusiastiska, hoppas att de fortsätter med återvinningen.
Det var under regntiden som Tina var i Thailand, vilket betydde hög luftfuktighet och stark hetta, ibland över 30 grader. Det gick ändå förvånansvärt bra att klara av värmen tycker hon.
I Skåne
När hon och Nong tillsammans med övriga ungdomar kom till Sverige var det höst. I Svalöv i Skåne arbetade de med att starta verksamhet för ungdomar. Orten har inte kvar sin fritidsgård. Tina och de övriga hade idéer om att engagera konsthantverkare i närheten för att hitta på aktiviteter, som inte skulle kosta så mycket.
- Vi hann bara sätta igång det hela, ska det bli något av det måste de som bor där genomföra det.
Nu är Tina hemma i Doverstorp igen. Att Tina och Nong ska hålla kontakten är självklart. Att hon ska tillbaka till Thailand är hon också övertygad om - även om det kommer att dröja några år. Närmast ska hon läsa färdigt sin gymnasieutbildning - sen väntar världen. För Tina vill resa ut igen.
- Jag har reflekterat över mitt eget land som jag aldrig gjort tidigare. Jag känner mig mer svensk än jag förut, jag har lärt mig uppskatta det vi har. Samtidigt har jag lärt mig se saker ur andra perspektiv. Jag vill fortsätta att utvecklas. Det går att göra saker , det går att påverka!
Så jobbar vi med nyheter