"Vi har lagstiftning men den tillämpas sällan. Jag tror vi har tre eller fyra fällande domar om tvångsgifte", säger Mia Landell.
– På sommaren får jag fler samtal från oroliga tjejer som ska åka till föräldrarnas hemländer och inte vet om de kommer att komma tillbaka, säger Mia Landell, verksamhetsledare på Brottsofferjouren Östra Östergötland.
Hon berättar om ett mejl från en tjej i den situationen.
– Det hände hennes syster för några år sedan, systern blev kvar där tills bidragen började sina här hemma, då fick systern komma hem med sin gubbe, som hon säger.
Mia Landell har fått tillåtelse att publicera mejlet på sin blogg, där flickan bland annat skriver:
"När alla andra i min klass är glada över att sluta nian så kommer det förmodligen vara min sista dag i frihet. Jag vet att jag kommer att bli någons fru i sommar och jag vet inte ens om jag kommer att få återvända till Sverige igen. Jag är för ung för att gifta mig och jag är alldeles för ung för att få barn. Jag vill ju inte ens ha barn! Allt jag vill är att gå i skolan [...]
Om jag rymmer och får skyddad identitet och lever gömd så kommer jag vara jagad resten av mitt liv."
"Jag vet att jag kommer att bli någons fru i sommar och jag vet inte ens om jag kommer att få återvända till Sverige igen", skrev en tjej som slutar nian till Mia Landell på Brottsofferjouren Östra Östergötland.
Det här är anledningen till att Brottsofferjouren just nu har en utställning om hedersvåld på biblioteket.
– Vi har lagstiftning men den tillämpas sällan. Jag tror vi har tre eller fyra fällande domar om tvångsgifte. Då har vi haft lagen ganska länge, säger Mia Landell.
Att utställningen om hedersvåld just nu hänger på Finspångs bibliotek beror på att det är under sommaren många behöver hjälp.
Och det finns utsatta nära. Nyligen skrev vi om en pappa i kommunen som åtalats för ha våldtagit sina döttrar och förtryckt familjen i flera år.
– Kvinnofrid och hederskultur är en bra valfråga, sedan skiter vi i det, säger Mia Landell och efterlyser konkreta lösningar.
Hon lyfter att även pojkar är offer som riskerar skickas på uppfostringsläger.
– Vi har ett samhälle där vi har exkluderat en stor grupp, de blir helt rotlösa. Alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter, för vi lever under samma lag. Men de här ungdomarna har inte det. Om de inte får ta del av sina rättigheter kan vi heller inte ställa samma krav på dem.
"Man måste kunna läsa av signalerna, våga se dem. Våga vara en omgivning som stöttar", säger Kerstin Teigesund.
Volontären Kerstin Teigesund ser tystnaden som det största problemet. Hon har själv arbetat i skolan och vet hur det kan vara.
– Tar du upp det i ditt arbetslag så blir det tyst, folk blir väldigt illa till mods. Det finns en missriktad välvilja men också rädsla för att anses vara rasist. Det gäller också inom politiken, säger hon.
Mia Landell förespråkar undersökningar av barnen.
– Man kan kontrollera att små pojkar har fått ned sina pungkulor, det är inte integritetskränkande, varför kan vi inte undersöka flickorna för att se om de är sönderskurna i underlivet?
– Man måste kunna läsa av signalerna, våga se dem. Våga vara en omgivning som stöttar, säger Kerstin Teigesund och tar ändrade toalettvanor som ett exempel på varningssignaler.
Kerstin Teigesund och Mia Landell på Brottsofferjouren Östra Östergötland får fler samtal från oroliga flickor så här års.
De lyfter också vikten av att inte tillmötesgå föräldrar som inte vill att deras döttrar ska delta i simundervisningen, exempelvis.
– Det värsta är att könsstympningen pågår i Sverige med, de plockar hit de här kvinnorna, som åker på turné, säger Mia Landell.
Som privatperson kan du hjälpa.
– Lita på magkänslan och knyt kontakt med barnet eller ungdomen. Sedan erbjuder du din hjälp. Är de rädda så måste man gå vidare. Man kan göra en anonym orosanmälan men det är också bra att kontakta skolan. Och påpeka att agera snyggt – så det inte blir värre för barnet, säger Mia Landell.
Hur går det för flickan som skrev mejlet?
– Hon är i säkerhet.