Ingela Karlsson har slagit sig ner i en av trädgårdsstolarna utanför det lilla röda huset i Össby utanför Finspång. Hon njuter av den första riktiga sommarvärmen. Samtidigt suckar hon lite. Några dagar tidigare bröt hon vänster handled och en operation väntar.
Men särskilt rädd för det ingreppet är Ingela inte. Hon är van vid sjukhusmiljön.
– Jag har njursvikt och har haft dåliga njurar sedan 2004. Jag fick det antagligen för att jag gick med för högt blodtryck länge. Men nu är det som det är, konstaterar hon.
Ingela, som fyller 65 år snart, lades in på medicinkliniken och ordinerades proteinfattig kost för att hålla njurvärdena nere. Men till slut gick det inte längre.
– Jag fick börja med påsdialys. En slang opererades in i magen och så kom det hem stora lager med påsar med lösning som skulle rena njurarna. Var fjärde timme skulle jag göra det. Jag valde påsdialys istället för att åka till sjukhus eftersom jag ville fortsätta att jobba och trodde att det skulle vara friare, fortsätter hon.
Så blev det inte. Ingela beskriver stressen med att ständigt titta på klockan. Men det var inte det som var den primära orsaken till att hon till slut tvingades till den andra typen av dialys, knuten till en maskin på sjukhus.
– Jag fick bukhinneinflammation av slangen jag hade inopererad. Jag var så dålig. Så något annat alternativ fanns inte.
Det innebar att Ingela nu i stället skulle börja anpassa sig till att åka till Vrinnevisjukhusets varannan dag. Så har det sett ut sedan 2014.
– Jag blir hämtad av färdtjänst klockan sju på morgonen, så är jag hemma klockan 14. Det är verkligen inga roliga resor för oss som åker. Ibland är jag rädd, det går fort. Men schemat ska ju hållas. Ofta är man också jättetrött efteråt och har ont i huvudet, förklarar hon.
I dagsläget är det 14 patienter från Finspångs kommun som åker till Vrinnevisjukhuset för dialys. Sammantaget behandlas runt 65 patienter återkommande där.
– Ibland har det varit fullt på avdelningen och jag vet patienter som fått åka till Linköping. Jag fick också frågan om att åka dit, men efter en vecka orkade jag inte det, fortsätter Ingela.
Det fick henne att lämna in ett förslag till Region Östergötland:
– Jag tycker att de kan öppna en dialysavselning här i Finspång, när det nya vårdcentrum byggs. Jag blev överraskad när jag fick besked att de skulle ta upp mitt förslag som ett ärende i fullmäktige..
Ingela följde debatten på tv och kände sig väldigt nöjd efteråt. Beslutet blev "att ge hälso- och sjukvårdsnämnden i uppdrag att utreda förutsättningarna för att inrätta en avdelning för njursjuka i Finspångs vårdcentrum"
– Jag fick också ett brev av Christoffer Bernsköld, som är ordförande i den nämnden. Han förklarade hur det såg ut och det känns verkligen positivt, att de ändå tänker utreda det. Jag gör inte bara det här för mig, utan för alla oss som måste åka så här ofta Dessutom kan en avdelning här avlasta Vrinnevisjukhuset. Men den är det klart, det måste ju finnas kompetent personal, säger hon.
Själv funderar Ingela inte så mycket på framtiden. Hon lever här och nu och gläds över sitt stora intresse, colliehundar. Hon har fyra egna.
– När jag känner mig trött, är det de som aktiverar mig. De är mitt allt. Så är jag nog väldigt positiv som person, konstaterar hon med ett skratt.