Nilsoves glimtar påskafton

G0´MORRON!

Adjö, mars.

Jag kommer inte att sakna årets upplaga av månaden. Visserligen sågs ofta solen på dagtid, men de kyliga kvällarna, nätterna och morgnarna i kombination med de kalla vindarna på dagarna, gjorde att såväl människor som djur och fåglar åkte på en blåsning. Det var helt enkelt inte skönt att vara ute. Många med mig anser att det var länge sedan en marsmånad var så negativt laddad under så pass lång tid.

Sedan några veckor följer jag en kamp, som utspelar sig mellan kråkfåglar ett 30-tal meter utanför sovrumsfönstret. Varje morgon är det ett jäkla kiv och gräl med två skator och en kråka inblandade. Makarna Skata började bygga ett risigt bo i en av björkarna. När det började växa kom fru kråka, eller möjligen herrn i familjen, och började bråka och gjorde anspråk på boet. Varje morgon grälar de tre. Kråkan kör bort skatorna, men efter en tid försvinner kråkan för att senare komma tillbaka och jäklas.

Boet blir allt större, men jag tvivlar på att båda familjerna kan samsas och få plats i det. Någon måste ge sig. Det veti fåglarna vem som får flytta. Inte för att jag har så mycket sympati för skator, men i rättvisans namn måste sägas att i det här fallet håller jag på skatparet.

Ett allvarligare fågeldrama fick jag härom dagen följa från första parkett. Oro spred sig i pilfinksflocken på tomten. En fink flög med en duns emot fönstret på altandörren, föll groggy ner på trägolvet, där den låg och sprattlade några sekunder. Jag satt och läste i gungstolen, en och en halv meter från krocken. Jag hann resa mig, öppna dörren med tanken att lyfta upp pilfinken. Jag hann bara tänka tanken, så sa det svisch och en sparvhök dök snabbt som en blixt ner, slog klorna i finken och flög bort. Hökens vingar snuddade så när mina händer. Där stod jag tagen, handfallen och snopen. Närmare en rovfågels jakt har jag aldrig varit och lär aldrig komma det någon mera gång.

Inne på tredje året som pensionär blev jag väldigt intresserad av att få en enkät om pensionärer serverad. Frågan gick till tre femåringar och löd: "Vad gör en pensionär?"

- Jag har hört talas om dem på teve. Jag tror att det är en som pantar burkar, svarade Sebastian.

- De får ledigt från jobbet, för de får pengar ändå. Jag tycker att det ska bli kul att bli pensionär, får då får man vara hemma och ligga i badet hela dagarna, förklarade Johanna.

Den tredje femåringen, Johannes, hade en helt annan vinkel på oss pensionärer. Han konstaterade:

- Pensionär blir man när man är ganska gammal. Så där 30-40 år. De snickrar och brukar säga till om röret har gått sönder. Jag vill inte bli pensionär, för jag vill bli dinosaurieletare.

Inte för att jag tycker att svaren stämmer in särskilt bra på mig själv, men sällan har jag läst något roligare om pensionärer. Tack snälla femåringar för att ni gav mig månadens godaste skratt.

Förra månadens kluring löstes, som vanligt, av en stor grupp läsare. Boden kom följande fram till: Eva Norberg- Zetterfeldt, Krister Ståhl, Lilian och Rolf Wallin, Monica Cardegård, Johan Sundelius, Gudrun Bengtsson, Tina Rantala, Lars-Göran Alvarsson, Bill Persson, Gunilla Nordin, Anna-Lisa Petersson, Ulf Folkesson och Birgitta Jonsson Pedersen i Finspång, Tamara Antropova och Berth-Arne Maxe, Borggård, Gudrun Holmgren, Grytgöl, Janita Eriksson och Edit Andersson i Lotorp, Anne-Marie Karlsson och Birgitta Nilsson, Sonstorp, Rose-Marie Carlsson, Brita Ahlberg, Lasse Persson, Lennart Pehrsson och Göran Bergljung, Norrköping, Levve Karlsson, Motala, Ulla Malmström, Åtvidaberg, och Anita Johansson och Jörgen Gustavsson, Katrineholm.

Ortsuppgiften i påsk kommer från Krister Ståhl: "Lever plus höjd." Kom med svar på 0122-171 40, 070-413 14 62 eller ett sms.

Avslutningsvis önskar jag alla läsare en trevlig och god fortsättning på påsken. Jag tänker knäcka ett antal ägg och bli frestad med en Jansson.