Nilsoves Glimtar 17 november

GO´MORRON!

Ibland, för att inte säga ganska ofta numera, är jag mer än lovligt snurrig i bollen. I början på veckan hade jag förlagt bilnyckeln. Jag letade i bilen, i garaget, över hela lägenheten och i alla tänkbara klädesplagg, men utan framgång.

Frustrationen ökade och jag hade ingen annan råd än att ta fram reservnyckeln (tänk, att jag kom ihåg var jag lagt den!) och ge mig i väg, för jag hade en tid att passa. Kvinnan i familjen - det är hon som är den logiska, förståndiga och den rationellt tänkande av oss - gav inte upp. Hon fortsatte att leta.

Efter någon timme ringde hon på mobilen och meddelade att nyckeln var påträffad. En sten, eller möjligen nyckelknippa, föll från mitt bröst. Det är i många fall en himla tur för oss män att kvinnor finns ...

Var hittade hon nyckeln? Kvällen innan hade jag, av alla platser, stoppat ner den i ena fickan på morgonrocken! Av det konstiga beteendet har jag inget minne. Jag kan bara skaka på huvudet och med bävan undra var bilnyckeln hamnar nästa gång. Jag får dessvärre stämma in i den text som lär finnas på herrtoan på Moderna Museet: " Så långt tillbaka jag kan minnas har jag lidit av minnesförlust."

Mitt krig med skatorna i bostadsområdet fortsätter. Grannar hör säkert när jag rusar ut och öser galla över de svartvita fåglarna, som stjäl det mesta av nötter och frön, som är ämnade för småfåglarna. Jag har insett att flera fågelmatare är i samma situation som jag och jag tackar Ove i Kolmården och Ulf och Rune i Finspång för tips om hur jag ska göra för att hindra skatornas härjningar. Vi får se hur det går. Jag är inte den mest praktiske att tillverka effektiva skathinder...

Folk kan inte släppa rulltrappsfrågan i Finspångs centrum. Har det i slutet på 1960-talet och början på 70-talet existerat en rulltrappa i nuvarande Kristallen? Det senaste inlägget kommer från en anonym telefonröst, som erinrar sig att rulltrappan har funnits, dock inte i den fastigheten, utan mittemot, alltså i Östgötabankens fastighet. Den som ringde bodde i Finspång på den tiden. Han vill inte svära på att han minns rätt och det verkar inte heller som någon annan med bestämdhet kan slå fast var den påstådda rulltrappan fanns. Finns det verkligen ingen Finspångsbo som kan lösa mysteriet?

- Kan inte kommunen göra en snygg parkeringsplats på den fula ödetomten bredvid Tegelbacken? Vi som är patienter hos tandläkaren på Östermalm har ingenstans att parkera bilen. I bostadsområdet får vi inte stå.

En kvinna ringde till mig och ville ta upp ett, som hon ansåg, praktiskt problem. Förslaget låter vettigt. Men vad säger kommunen?

De tidigare vildvuxna rondellerna i Finspång har snaggats. Nu ser det inte bara trevligare ut. Dessutom är sikten fri för trafikanterna och risken för olyckor har avsevärt reducerats.

Apropå trafik, så blir jag sur när somliga bilister som gör omkörningar, sticker in bilnosen bara tiotalet meter framför min motorhuv. Och det gör de, trots att det är rent från andra bilar såväl framför som bakom dem i omkörningsfältet. Någon brådska är det därför inte alls att byta körfält. Jag blir nerstänkt i onödan och det gillar jag inte. Känner några medbilister igen den här situationen?

Kalmar var det svar jag ville ha på senaste kluringen. Det fick jag av följande läsare: Inge Regnås, Gudrun Bengtsson, Ulf Lundbäck, Margaretha Nilsson, Taisto Korhonen, Bill Persson och Anna-Lisa Petersson i Finspång, Ninni Ström och Edit Andersson, Lotorp, Anne-Marie Karlsson och Birgitta Nilsson, Sonstorp, Tamara Antropova och Sim Randmäe, Borggård, Lasse Persson och Rose-Marie Carlsson, Norrköping, Gun-Britt Holmgren, Linköping, Jörgen Gustavsson och Anita Johansson, Katrineholm, och Ulla Malmström, Åtvidaberg.

Månadens uppgift bidrar Lars-Göran Alvarsson i Finspång med: "Förfoga-duo-humör." Orden mynnar ut i en svensk ort. Jag är mottaglig för svar på 0122-171 40, 070-413 14 62 eller ett sms.