För ett par år sedan fick Conny ett forskarkompendie inför en föreläsning. Det handlade om Risingevisan, med en melodi som många förknippar med Värmlandsvisan.
– Jag blev intresserad och började fylla i luckorna, för det fanns många, säger Conny.
Risingevisan är skriven av Anders Ölin, en bondson från Olstorp, och det första tryckta exemplaret är från 1806. Texten handlar om kärleken till hembygden, men är delvis även en beskrivning av hans liv. Till och från var det livet ganska stökigt.
– Hans mamma dog ung och pappan gillade att supa och det finns med i Risingevisan. Han sjunger även att han ger upp tjejer eftersom han blir lämnad, men att så länge han har sin tobak och sitt brännvin så är han lycklig. Men det där ordnade nog upp sig i verkligheten för 1810 gifte han sig. Sen kan man också se att det finns andra paralleller till verkligheten. I visan sjunger han om skeppet på böljan blå som ingen vet var den strandar, och faktum är att han tillslut drunknade i Bönnern, säger Conny.
Conny har fåttt uppträda med Risingevisan många gånger. Under ett par år blev han inbjuden att delta i Värmlandsvisans dagar.
– Ja, det var några som blev lite buttra. Det var två tanter som sa att det var en fin variant av Värmlandsvisan, men jag svarade då att "ja, om ni med variant menar att Risingevisan är skriven 1806 och Värmlandsvisan först 1822". De blev inte så glada, men jag lovade att skriva en ny visa till dem som kan få vara deras från början, säger Conny.
1822 var värmlänningen Anders Fryxell i Finspång och i ett brev hem berättade han att han hört en så fin melodi som han ville skriva en dikt till. Den melodin, och sången, var Risingevisan.
– Idag hade det blivit en stämning och med många advokater inblandade, det hade kallats för låtstöld. Risingevisan fanns bevisligen innan Värmlandsvisan och båda börjar likadant, Ack Värmeland och Ack Östra Göthland. De stal den helt enkelt, men det vill inte riktigt värmlänningar höra på, säger Conny.
Men det här gäller texten, och den lite försvenskade melodin, för ursprungsmelodin kommer från Nederländerna.
– Det var nog smederna nere i Finspång som sjöng på melodin och då har den kanske spridit sig.
Klart är åtminstone att Värmland var långt efter – Finspång var först.