1917 var på många sätt de stora händelsernas år – det pågick ett världskrig och under sommaren hade det förekommit många hungerdemonstrationer som en reaktion på ransoneringar – vissa hävdar att Sverige detta år stod på randen till en revolution. I Ryssland hade detta redan skett och den 7 november grep bolsjevikerna under Lenin och Trotskijs ledning makten i S:t Petersburg från den regering som i sin tur tagit över styret i februarirevolutionen. Östergötlands folkblad beskriver detta och konstaterar att redan dagarna efter dessa händelser exproprierades den borgerliga pressens tryckerier. Det skulle dröja till 1989 innan pressfriheten kom tillbaks i Ryssland.
Men på hemmaplan i Finspång är det inte bara elände denna höst. Elektriciteten har sakta men säkert blivit tillgängligt för allt fler och den 12 november kan Östergötlands folkblad konstatera att: ”Vid Sonstorps bruk har nu elektriskt ljus indragits i herrgården, arbetarebostäderna och en del andra byggnader.”
Det är bra nyheter eftersom det är förenat med viss risk med övriga ljuskällorna vilket ett hushåll i Regna får erfara i slutet av oktober: ”För några dagar sedan exploderade hos hr. Alfred Söderberg en karbidlampa, varvid en minderårig son till Söderberg illa skadades i ansiktet av kringflygande skärvor.” Lampan beskrivs som tillverkad av två buteljer och sonen fick förstås föras till sjukhus.
Så sent som i slutet på oktober hemsöks förövrigt norra delen av nuvarande Finspångs kommun av riktigt busväder av den art som kunnat föranleda strömavbrott för de som hade fått elektricitet indragen. Östergötlands folkblad skriver: ”Från Reijmyre meddelas att åskan vid middagstid i går kraftigt lät höra sig i trakten. Densamma hemsöktes även under gårdagen av ett riktigt oväder med våldsamma stormar och hagelbyar”.
En insändare med signaturen ”Barnavänner” kommenterar i tidningen den 30 oktober vad som verkar vara lite av en skandal. Vissa uppgifter har framkommit om Risinge barnhem som föranlett kommunalstämman att tillsätta en kommitté för att undersöka sanningshalten. Om det insändaren hävdar är sant är det inte en sekund för tidigt: ”Barnhemmets barn få gå med så trasiga skodon, att de därför bli hemkörda från skolan då fötterna formligen sitta ute.”. Skribenten frågar om det är riktigt att barnen ”(...) få frysa i brist på eldning, få arbeta så hårt att läxorna ej hinna läras, få bestraffning med innestängning – så som skedde i våras, då en flicka var innestängd i mer än två dagar; få kroppslig aga så att tydliga spår därav märkas? Då är det absolut nödvändigt att avskeda föreståndarinnan.”
Insändaren avslutar med en förhoppning: ”Måtte den tillsatta kommittén gå till djupet av sitt svåra värv, och måtte åtgärder fortast möjligt vidtagas till det bättre.”.
Vi har just firat 500-årsminnet av reformationen av kyrkan som Martin Luther stod bakom. 1917 var det följdaktligen 400-årsjubileum och undertecknad tvivlar på att någon hyllning i nutid nått sådana höjder som den som publicerades i Östergötlands folkblad.
”En bland de allra betydelsefullaste minnesdagar i världshistorien är den 31 oktober 1517, då Martin Luther i sedlig förtrytelse över ruttenheten inom katolska kyrkan uppspikade på slottskyrkedörren i Wittenberg de ryktbara 95 satser i vilka han brännmärkte och utdömde påvarnas avlatskrämeri såsom ett oerhört missbruk och en skändlighet”.
Det är ord och inga visor.